Visar inlägg med etikett Föreställning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föreställning. Visa alla inlägg

22 november 2013

1-årsjubileum med Hi-Hat - Wow!


Nu har jag varit med i ensemblen för Hi-Hat Xpres i ett år. Och jag har dansat i ett år. Från den allra första föreställningen på Spira i Jönköping den 17 november förra året till den senaste (inte sista hoppas jag) föreställningen den 17 november i år på Małopolski Ogród Sztuki - MOS teatern i Kraków.

Vilket år det har varit! Det har känts så häftigt att få vara med i föreställningen. Att få stå på scen på många olika platser i Sverige, till och med ett par gånger utomlands, och veta precis vad jag och alla andra i ensemblen ska göra för att föreställningen ska bli så bra som möjligt! 

Det har varit särskilt roligt att vara med i en gemenskap med alla, både på scenen och på fritiden. De saker som jag har gjort under det här året, hade jag för ett år sedan inte en aning om att jag skulle klara så bra. Det känns som att jag har växt som person och som att jag har blivit mer kreativ. Jag känner mig så stolt över att ha fått vara med i en proffsig föreställning med en härlig blandning av musik och dans!

Simon Mothander



6 november 2013

On the road! - del 2



Under en vecka var vi med föreställningen Hi-Hat Xpres i tre olika städer: Örnsköldsvik, Luleå och Piteå. 

När vi äntligen skulle komma i väg från Ö-vik till Luleå, jag säger äntligen, eftersom den stora bromsklossen Anna, p.g.a. väldig tidsbrist, kom ca trekvart för sent till bussen. Tänk er själva hur glada övriga gänget var, ca 20 personer, efter 45 minuters väntan! Hur som helst, när jag väl dök upp kom jag bara halvvägs in i bussen, ja det är dessvärre sant! 

Lyftplattan gick upp. Jag kom in, men inte längre, eftersom spärren vägrade att gå ner. Busschaufförerna gjorde ytterligare ett försök med att hissa ner liftplattan i hopp om att kanten skulle vikas ner, men icke, den hade bestämt sig för att jävlas till hundrafemtio procent!

Inte nog med den stora förseningen, alla var dessutom dödströtta, vilket inte var så konstigt! Schemat var tajt, vi hade haft en föreställning kvällen innan plus en samma morgon som vi skulle göra denna ödesdigra bussresa på 40 mil! 

Dra mig ur permobilen
Efter mycket om och men kom min assistent på att om jag backade på lyftplattan och lade ryggstödet ned, när lyften gått upp, kunde hon dra mig ur permobilen. Sagt och gjort, det lyckades och jag fick dessutom fönsterplats! Nu var det bara själva permobilen som skulle komma på plats. Det gick galant efter att ha frikopplat den.

Efter denna lite annorlunda entré var det inte bara jag som njöt av en fem-sex timmars bussfärd, i vilans tecken! Väl framme i Luleå återstod bara ekvationen att baxa ner åbäket igen. Efter att Jennifer klämt fingret ordentligt och busschaufförerna kliat sina små grå, tog Rut, min assistent över kommandot och bar med hjälp av de två äldre herrarna kolossen på 157 kg, ner för trappan!

Känna mig varm i scenkläderna
Inför nästa resa såg vi till att bussen var utrustad med ramp i stället för lift, det gick betydligt smidigare, vill jag understryka! Efter den här veckan med Hi-Hat Xpres började i alla fall jag att känna mig varm i scenkläderna, vilket visade sig när vi hade nästa föreställning i april i Stockholm.

Den största utmaningen kom dock under vår föreställning på Nordirland. På grund av olika omständigheter var arrangörerna tvungna att byta lokal i sista sekund.  Scenen var mini! Detta resulterade i att vår suveräna koreograf gjorde om en del scener, för att vi, de tretton dansarna plus fyra musiker, över huvud taget skulle få plats. Resultatet blev en annorlunda och mer intim upplevelse!

Vid tangentbordet, Anna Westerberg / en av dansarna i gänget
PS: See you in Kraków!  

Vill du veta mer om Anna, se dokumentärfilmen om hennes arbete som dansare i föreställningen Hi-Hat Xpres: Porträtt Anna Westerberg, dansare i Hi-Hat Xpres

Anna Westerberg, dansare i Hi-Hat Xpres

Foto: © Share Music Sweden

1 november 2013

On the road! - del 1

Hösten är här, i alla fall enligt almanackan. Den visar nämligen på den 31 oktober. Detta till trots höll en förirrad mygga mig vaken för bara fyra nätter sedan, hösten 2013 är med andra ord väldigt mild! Mild är tack och lov inte samma sak som lugn och ro och tur är väl det, för i så fall skulle den här bloggen få ett helt annat innehåll.

Den senaste månaden har jag flängt mellan Götene och Göteborg, där jag dansat, dock helt olika danser. I Göteborg tävlade jag i bugg och tog hem en silverpokal. I Götene hade vi två dansföreställningar med Hi-Hat Xpres. För den som har missat vad detta är för något så är det ett fantastiskt dansprojekt som är ute och turnerar både i och utanför Sverige. Vi gestaltar med hjälp av olika uttryck cymbalens historia.  

Själv benämner jag mig numera som en dansande tränings narkoman
Vilket kan låta hårt, men frågan är om inte just det uttrycket är väldigt passande i en tid när jag tränar i princip varje dag! Det slog mig just att om tre veckor gör vi Hi-Hat för tolfte gången och varje gång är det lika inspirerande.

När jag står på scenen med Hi-Hat, använder jag permobil 
Vilket bara det har varit och är en väldig utmaning med tanke på alla resor vi gör. Bara att flyga är ett mycket intressant företag, även inom landet. Innan jag gav mig in i projektet hade jag endast flugit en gång och haft permobilen med i packningen och den gången, för tolv år sedan, gick ryggstödet av. En sådan sak får bara inte hända när en hel dansföreställning i princip är uppbyggd efter permon!

Inför den första flygningen, med Hi-Hat i januari, gick jag därför noggrant igenom med hjälpmedelscentralen vad som gällde. Ingen människa i världen kunde dock förutse det som skedde under vår Norrlands turné och tur är väl det!

Vid tangent bordet, Anna Westerberg / en av dansarna i gänget 

Snart kommer ”On the road - del 2” där Anna skriver om Norrlandsturné med Hi-Hat Xpres, en busslift som vägrar att fungera och föreställningen i Kraków. 

Vill du veta mer om Anna, klicka på länken och se en dokumentärfilm om hennes arbete som dansare i föreställningen Hi-Hat Xpres: Porträtt Anna Westerberg, dansare i Hi-Hat Xpres

Anna, dansare i Hi-Hat Xpres

Foto: © Share Music Sweden

22 oktober 2013

Dansturné med en liten kropp

Ett år har gått. Ett år som dansare i Hi-Hat Xpres, innan dess var jag amatör. 

Jag har lärt mig älska scenen, rampluset, såklart människorna jag utvecklas tillsammans med, de tajta guldiga trikåtajtsen jag bär, alla paljetter och allt glitter-den ström av glitterspray vi duschar under just före vi ska in och entra scenen…! Och jag har lärt mig att älska min kropp. Min kropp som verktyg, som konst, som medel i kommunikation, som medel i det jag vill förmedla. Som något att visa upp. 

Jag har lärt mig att uppskatta min rullstol, ha ha ha, ja vi var bekanta redan innan såklart, men nu, nu är den lika älskvärd. Den är min extension. För nyskapande, lärdomar, uppmärksamhet, möjlighet och smidighet. Och det är jag själv som besitter största förmågan att samarbeta med den och få oss att tillsammans skapa. 

Andra kan bara agera med den som nybörjare. Mina utmaningar i dansen är inte att vara hon i rullstol, o nej. Där är utmaningen att vara hon utan den. Att kunna hålla balans, men också att kunna tappa den-vingla och kanske återta den igen och att samtidigt vara kvar i en närvaro av dansen. Stoltheten. Tillåtande. Där jag fortfarande bär upp den karaktär jag är tilldelad. Där jag känner mig hel än fast känslan är som att vara naken, utan stabiliteten, tryggheten, stolen. 

Från en repetition till en av scenerna, ankscenen, lärde någon mig att enda sättet att få det att se bra ut när vi dansar anka, är att verkligen gå in i att vara anka. Tro mig, det tog många repetitioner och stunder framför spegeln innan jag, (HE!) gick med på att känna mig som en anka. Kanske lika många tränande stunder som det tog innan jag, ja jag, gick med på att känna mig som dansare. Ännu kan jag inte ta buggstegen eller inte heller höra skillnaden mellan schottis och polska. Men lika kapabel att lyssna, känna och skapa. 

I dansen har min kropp tagits på allvar, förutsättningarna för kroppen sätts i fokus i uppdraget och inför scenen. Den är prioriterad eftersom den varit verktyget. Min kropp har varit utgångspunkten för rörelserna och för jobbet. För varje stund jag tränar lär sig min kropp att koordinera musklerna på nya sätt och jag tränar mina tankar att se, att kapaciteten tar inte stopp där jag tidigare trodde. Kroppen är inte 2dimensionell  som vi ser den i en spegel- den är 3dimensionell och möjligheterna av rörelser ökar i innebörden av detta. Det är något jag lärt mig, och fortfarande lär mig Och ännu finns massor av nya vinklar att upptäcka.

Vad vill jag då ha sagt? Jo, det är numer ett ganska välkänt begrepp att endast våra tankar stoppar oss i att göra det vi vill. Men hur mycket har vi tänkt på hur tankarna hindrar vår kropp att få tala fritt? Vad händer då vi lyssnar på den, prioriterar dess behov, samarbetar, koordinerar musklerna på nya sätt, vad händer då vi tror på vår kropp? Då vi behandlar den med värdighet och respekt. Låt oss prova..!

Marlene Bergqvist
dansare i Hi-Hat Xpres och bloggare
Läs hennes blogg: LYCKOST OCH SURDEG


15 augusti 2013

Hi-Hat Xpres på Göteborgs Kulturkalas!

På fredag ska Hi-Hat Xpres gänget inta Götaplatsen. Våra dansare och musiker från Share Music, slagverksensemblen Kroumata och danskompaniet Spinn träffas på nu på torsdag och börjar repa. Föreställningen har visats i Jönköping, Örnsköldsvik, Luleå, Piteå, Stockholm och på Nordirland. Nu ska föreställningen visas på "hemmaplan", några i ensemblen är ju från Göteborg.

Några tankar från ensemblen: 
"Spännande att uppträda i sin hemstad, får vännerna chansen att se vad jag håller på med. Va o kollade in scenen igår kväll, pepp! =)" /Hannes

"Äntligen intar ensemblen Göteborg och inte varsomhelst utan på pampiga Götaplatsen! Alltid mer nervöst på hemmaplan men jag tror på en go och glad publik!" /Celia 

"Att ännu en gång få stå på scenen med Hi-Ha Xpres ensemblen gör att jag känner mig oerhört privilegierad, taggad och sugen att än en gång förmedla denna kraftfulla föreställning som Hi-Hat Xpres är, jag vill inte det ska ta slut!!!" /Helen

Karin Rådberg

8 augusti 2013

PUSH ME PULL YOU

Kom & se resultatet av det konstnärliga arbetet under vår Sommarkurs!

See the result of the artistic work during our Summercourse on Saturday in Huskvarna, Sweden! (we will film the show so that you who live further away also can get a taste)

14 juni 2013

Turnénytt från Londonderry!

Vi återupplivar bloggen så vi kan dela med oss av vad som händer och sker för er som vill veta lite mera. Först ut blir senaste nytt från turnén till Londonderry!

Att  resa är alltid en utmaning! Inget undantag denna gång - resan hit innehöll både spänningsmoment och frustration som  tåg krockar med älg och försenar ensemblemedlem till flyget, förseningar och missad anslutning i London, flygbolag som vägrar ta med elrullstol trots tillstånd ok, rekvisita som inte kommer fram... Men nu är alla som ska vara här just nu på plats och förberedelserna inför morgondagens föreställning igång.

Jag började morgonen med intervju på BBC Foyle tillsammans med Frank Lyons, arrangör från universitetet. De hade intervjuer på löpande band och receptionen var full av folk som väntade. Snabbt in i studion och prat i direktsändning. Hade ingen aning om vilka frågor som väntade...

City of Culture är ett stort event under hela 2013 och varje dag händer det massor runtom i stan. Idag toppar Hi-Hat Xpres eventlistan på deras sajt. http://www.cityofculture2013.com/events/

Taxichaffören jag åkte med tyckte det var otroligt positivt. Men det stora samtalsämnet är nog G8-mötet som är på gång och vad det innebär för alla som bor här. De har stängt av vägar och områden, folk hittar säkerhetsagenter i trädgårdarna som spanar. Bara säkerheten lär kosta 80 miljoner pund och man undrar hur man ska få tillbaks de pengarna här.

Sophia Alexandersson,
på plats i Londonderry





10 november 2011

Vi är med och förändrar!!

Torsdag kväll. DAJ!-projekt i Kiev är redan slut för denna gång och vi reser hemåt i gryningen. Vi kan bara konstatera att de här två dagarna blev succé och att vi kommer hem med fantastiska upplevelser och så många intryck. Dagens seminarium inleddes med att Sophia berättade om Share Musics bakgrundshistoria och beskrev mera ingående hur arbetet sker i Sverige. Fler intressanta frågor ställdes och just frågorna avslöjar på något sätt med vilket "raster" de tar in vårt arbete.
Sedan hade vi föreställning och aulan fylldes med ännu mera folk. Det blev helt suveränt och med fler sådana där fina moment som etsar sig fast på näthinnan. Stundtals var det helt knäpptyst i aulan och fokuseringen maximal. Helene dansade med en kille som tog ut svängarna rejält, en grupp la helt plötsligt till ljud som de inte hade gjort innan.En grupp som tittat innan ville helt plötsligt delta..

Sedan blev det tacktal och dekanen för institutionen var helt lyrisk, professorerna från Georgien likaså. Och det var först ikväll när vårt svenska team pratade, som vi alla riktigt insåg hur stort detta är. Här deklarerar akademiker att de måste ta in och lära av de erfarenheter vi har för att de behöver det till sin undervisning! En av studenterna kom fram och pratade inför hela aulan med skälvande stämma om hur otroligt det hade varit och att hon tyckte det varit som att vistas på en annan planet.

Det pratades mycket efteråt om att det hade varit så betydelsefullt för studenterna att det hade varit med deltagare med funktionsnedsättning. Och då ska man komma ihåg att det var studenter som just ska arbeta med personer med funktionsnedsättning...

Och det låter kanske kaxigt, men ikväll känner vi starkt att vi är med och förbättrar och förändrar. Att arbete under få dagar som dessa kommer att spela roll för andra människor framöver.

Vad gör man annars en torsdagskväll i Kiev? Vi vet! Man går på konstmuseum! Vi köade i kylan för att komma in på PinchukArtCentre, som visar samtidskonst. Redan i kön såg vi att medelåldern var riktigt låg. Väl inne insåg vi att 40+are tillhörde gamlingarna! Vår slutsats: PinchukArtCentre är en suverän plats för dejting eller för spaning... och för att man gillar samtidskonst såklart!

Det fanns otroligt många bra verk av framförallt konstnärer från Ukraina.Så på de här dygnen har vi tagit oss genom historien från ortodoxa klostret Lavra från 1000-talet till samtidskonsten som faktiskt verkar spela roll och vara intressant för unga i sin samtid - här i Kiev.

Projekt DAJ! fortsätter till Georgien i början av december.

7 oktober 2011

Share Music Live framträdde på Jönköpings KulturDagNatt

Nu skulle vi få göra vårt första framträdande. Vi skulle framföra det material vi för ca 1 månad sedan tränade in då vi var i Vara på Fördjupningskurs. Vi samlades alla runt kl 11.30. Det blev många leenden och kramar, för vi är ett gott gäng :-)

Eftersom maten inte hade kommit började vi med att träna ett av våra stycken. Allt för att spara tid :) Men snart kom maten och vi åt lunch. Sedan fortsatte vi att träna. Vi hade ganska kort tid att träna på. Så det gäller att ta vara på den.

                    
Så gav vi oss iväg till torget där vi skulle ge vårt första framträdande. Eftersom scenen inte var tillgänglig för dem använder rullstol gjorde vi det mesta av framträdandet framför scenen. En del av framträdandet kunde göras på scenen. Underlaget framför scenen var kullersten. Det var lite lurigt för mig då jag var rädd att snubbla. Kullersten är inte en funktionshindrads bästa vän :) Vi hade stora högtalare så att musiken hördes riktigt bra ut till publiken.


Andra framträdandet gjorde vi på tågstationen, Resecentrum. Denna gång var scenen mitt ibland folk där man går. Det blev en helt annan känsla och upplevelse.

Det var många som passerade och det blev lite mer intimt. Därför blev det svårare att nonchalera. En dam stannade till och tittade lite förvirrat omkring sig tills hon förstod att hon stod mitt på ”scenen”, då avlägsnade hon sig. Ganska häftig känsla:)

Båda framträdandena blev lyckade, men med helt olika känsla. Vi avslutade dagen med en gemensam samling och utvärdering där vi fick säga vad vi tyckte om dagen. Många var glada och tyckte att det gått riktigt bra, med tanke på den korta tiden vi hade på oss att repetera.
Karin

9 september 2011

Fördjupningskurs: Turnégrupp

Torsdagen den 18 augusti anlände 16 förväntansfulla deltagare till Vara Folkhögskola för att delta i Share Musics fördjupningskurs.
Syftet med kursen var att få fram musik och dansnummer som vi kan använda då vi är ute och gör, kortare eller längre, framträdanden. Och det lyckades vi med :)

Alla som var med på kursen har deltagit i tidigare kurser. Vissa personer har man träffat flera gånger tidigare, medan andra ansikten var helt nya för en.

Den första gemensamma övningen vi gjorde var en rörelseimprovisation. Om man inte känner alla kan det kännas lite knepigt i början. Men efter en liten stund släppte spänningarna. En härlig improvisationsövning.

Sedan delade vi upp oss, dansgruppen för sig och musikerna för sig. Musikergruppen leddes av Tomas Hulenvik och dansgruppen av Helene Karabuda. Vi tränade mycket i våra olika grupper för att senare på dagarna få se vad den andra gruppen hade arbetat fram. Våra arbeten från våra två grupper sammanfogades steg för steg. Själv var jag med i dansgruppen.

Vi i dansgruppen började med att göra lite olika övningar bl.a. en övning där vi fick göra egna rörelser, rörelser vi tycker om att göra och som vi tycker mindre om att göra. Sedan fick vi själva komma på 4 hårda rörelser och 4 mjuka rörelser. De här olika rörelserna satte vi sedan samman till olika duetter. Bland annat dessa duetter kommer att användas i våra olika framträdanden.

Under dessa 4 dagar byggde vi fram olika danser och musikstycken som i slutänden leder fram till en bra föreställning. Det är både roligt, inspirerande och härligt att under några dagar få möjlighet att träna dans som leder fram till en föreställning :)

Vid datorn
Karin

19 september 2010

Mycket publik

Söndag den 19 september

Idag har vi haft uppträdande Mycket bra på så kort tid! Det var mycket publik.

Hoppas det blir Share music-kurs snart igen

Per

18 september 2010

INTO DANCE - lördag

Dagen för vårt framträdande :)

Vi åkte in med buss till Great Yarmouth. Vi fick låna en lokal och därfick vi göra vår sista repetition innan själva föreställningen. Sedan gick vi genom staden till torget där vi skulle visa vår föreställning.

Väl framme på torget kom även solen fram. Så härligt! Föreställningen gick bra och vi var riktigt glada efteråt :) Alla gick tillbaka till lokalen där vi hade alla våra väskor. Nu bytte vi om inför kvällens middag och fest.

Innan middagen hann vi gå runt och se lite framträdanden på festivalen bl.a se en dansföreställning där några av våra Belgiska deltagare vara med. Efter middagen bara det av till en klubb där vi dansade så det rykte om det :)

Karin

8 september 2010

Galamanta-Attacker

Under Göteborgs Kulturkalas gjorde Share Music tre Galamanta-Attacker. Senast vi visade upp föreställningen var för ett år sedan. Vi träffades en dag i våras för att träna och se vad vi komihåg av koreografin. Det var förvånansvärt mycket av koreografin som vi kom ihåg och som satt. Men vi var lite ringrostiga :) Därför träffades vi dagen innan föreställningen för att repetera, under hela dagen. Det blir intensivt men väldigt roligt.

Vi är ett gott gäng som skrattar mycket, vi arbetar bra tillsammans och det gör att träningen går smidigt. Vår jätteduktiga koreograf, Helene Karabuda, utmanade oss genom att hon gav oss lite ny koreografi på några ställen. Då gäller det att memorera och sätta den!

Vi visade Galamanta-Attackerna fredagen den 13:e. Ja, ni läste rätt fredagen den 13:e. Oj, otursdagen var det några som tänkte. Men föreställningarna gick bra och vi är riktigt nöjda. Så nu är jag inte rädd för fredagen den 13:e mer :) Vi hade det så kul!

Karin

Galamanta-attack i Nordstan from Kulturguiden.tv on Vimeo.

17 augusti 2010

Artikel om fortsättningskursen på Framnäs


Välskriven artikel om kursen & vår föreställning på Acusticum i Piteå 10 juli! Klicka på bilden för att se den i större format.