On the road! - del 1

Hösten är här, i alla fall enligt almanackan. Den visar nämligen på den 31 oktober. Detta till trots höll en förirrad mygga mig vaken för bara fyra nätter sedan, hösten 2013 är med andra ord väldigt mild! Mild är tack och lov inte samma sak som lugn och ro och tur är väl det, för i så fall skulle den här bloggen få ett helt annat innehåll.

Den senaste månaden har jag flängt mellan Götene och Göteborg, där jag dansat, dock helt olika danser. I Göteborg tävlade jag i bugg och tog hem en silverpokal. I Götene hade vi två dansföreställningar med Hi-Hat Xpres. För den som har missat vad detta är för något så är det ett fantastiskt dansprojekt som är ute och turnerar både i och utanför Sverige. Vi gestaltar med hjälp av olika uttryck cymbalens historia.  

Själv benämner jag mig numera som en dansande tränings narkoman

Vilket kan låta hårt, men frågan är om inte just det uttrycket är väldigt passande i en tid när jag tränar i princip varje dag! Det slog mig just att om tre veckor gör vi Hi-Hat för tolfte gången och varje gång är det lika inspirerande.

När jag står på scenen med Hi-Hat, använder jag permobil 

Vilket bara det har varit och är en väldig utmaning med tanke på alla resor vi gör. Bara att flyga är ett mycket intressant företag, även inom landet. Innan jag gav mig in i projektet hade jag endast flugit en gång och haft permobilen med i packningen och den gången, för tolv år sedan, gick ryggstödet av. En sådan sak får bara inte hända när en hel dansföreställning i princip är uppbyggd efter permon!

Inför den första flygningen, med Hi-Hat i januari, gick jag därför noggrant igenom med hjälpmedelscentralen vad som gällde. Ingen människa i världen kunde dock förutse det som skedde under vår Norrlands turné och tur är väl det!

Vid tangent bordet, Anna Westerberg / en av dansarna i gänget 

Snart kommer ”On the road - del 2” där Anna skriver om Norrlandsturné med Hi-Hat Xpres, en busslift som vägrar att fungera och föreställningen i Kraków. 

Vill du veta mer om Anna, klicka på länken och se en dokumentärfilm om hennes arbete som dansare i föreställningen Hi-Hat Xpres: Porträtt Anna Westerberg, dansare i Hi-Hat Xpres

Foto: © Share Music Sweden

Hur hamnade jag här?

Mitt på scen, framför en fullsatt och förväntansfull publik, och jag intog scenen först. 

Det är en av de sista planerade föreställningarna av föreställning Hi-Hat Xpres och jag är knappt nervös alls. Känner mig trygg i det här, vet vad jag ska göra, utan att egentligen behöva dubbelkolla. Kanske ännu viktigare, jag vet att det är bra, jag är nöjd. Så, hur hamnade jag här? Mitt i fantastisk fartfylld scenkonst utan att vara speciellt nervös.

Frågan blir intressant först i relation till mitt förflutna, jag som under större delen av mitt liv intalade mig att jag inte har någon taktkänsla, att jag inte kan sjunga eller spela något instrument, än mindre dansa. Något har alltså förändrat mitt sätt att se på mig själv och vad det innebär att till exempel dansa. Jag har i mångt och mycket en gammal vän att tacka för det; Emil. För det var tillsammans med Emil som jag hamnade i ett sammanhang där konceptet om rätt och fel var mindre viktigt och våra individuella olikheter sågs som intressanta möjligheter som fick ta plats och blomma ut. 

Jag gick ett tiotal kurser med Share Music, först tillsammans med Emil och sedan även själv. Det var fantastiskt! Jag var helt salig, kände hur jag växte och växte. Och växt måtte jag ha gjort, för nu står jag ju som sagt helt plötsligt mitt på scenen, själv framför publiken, helt trygg, nästan i alla fall. Så Emil, min fina vän, jag vill tacka dig för chansen jag har fått, att upptäcka denna del av mig själv. Det var tillsammans med dig det började.

Hannes Edström