God Jul och Gott Nytt År till er alla!

Tiden går fort när man har roligt sägs det och det stämmer bra. 2013 har präglats av att det hänt mycket roligt och nytt! 

Vi har firat 10-års jubileum och med Hi-Hat Xpres turnerade vi runt i Sverige samt spelade för publiken på Nordirland och i Polen.  

2014 kommer det fler spännande projekt, kurser och tillfällen att träffas. Januari inleds med workshopdagar i dans och musikteknologi där alla är välkomna. 

Dessutom kommer vi snart att presentera vårt nya kursprogram för 2014. Håll utkik eller skicka ett mail till info@sharemusic.se om du vill få kursprogrammet.

Sophia, Åsa, Karin, Helena, Natallia och Jennifer tackar
Share Music tackar alla underbara människor som följt, hjälpt och stöttat oss under året! Ett stort tack till våra gästbloggare Anna, Hannes, Karin Delén, Marlene, Irsa och Simon!

Vi vill gärna låta er ta del av vad vi har upplevt 2013 - med kortfilmen Hi-Hat Xpres On Tour

Hälsningar från Gränna

Sophia, Åsa, Karin, Helena, Natallia, Jennifer

Alla bilder från Hi-Hat Xpres föreställningen i Kraków
fotograf: Mikolaj Zajac

workshops i dans och musikteknologi

Vad är då här?

För drygt två månader sedan beskrev jag hur jag hade hamnat här, men vad är då här? Det jag pratar om är fortfarande den nyfunna tryggheten i att uttrycka mig konstnärligt och ta plats på scen. 

Det jag insett sedan sist är att det inte bara är jag som har fördomar om min egen förmåga. Det kanske rentutav inte är jag som har de största fördomarna, även om det känns så. För hur ofta är det inte andra som tror och tycker saker om vad jag förmår och inte förmår? Du har inte rätt kropp för det, rätt kön, rätt bakgrund. Ibland sägs det rakt ut, men oftast finns det inlindat i till synes vänligt menade råd eller sägs bara mellan raderna. Det är väldigt få som faktiskt tror att jag är rätt för att uttrycka mig och stå på scen, även nu när jag har gjort det.

Det finns en djupt rotad övertygelse om att de som kan uttrycka sig konstnärligt och ta plats på scen måste följa strikta former, och där passar de flesta av oss inte in. Och då är det inte så underligt att tro att en inte kan. Att inte vara rätt blir lätt att inte ha rätt och helt plötsligt har jag inte rätt att uttrycka mig konstnärligt.

Vad är då här?

Jo, det är ett sammanhang där detta ifrågasätts - ställs upp och ner - och en annan verklighet blir möjlig. En av de viktigaste delarna har för mig varit att detta sammanhang innefattar personer som redan har rätt, som är s.k. professionella konstnärer; dansare, musiker etc. Att de som jag anser ha rätt tror på mig och gång på gång raserar min egen bild av att jag på något sätt inte skulle ha rätt, att jag inte skulle vara rustad för att uttrycka mig konstnärligt och ta plats på scen.

Hannes Edström

Hur hamnade jag här?

Mitt på scen, framför en fullsatt och förväntansfull publik, och jag intog scenen först. 

Det är en av de sista planerade föreställningarna av föreställning Hi-Hat Xpres och jag är knappt nervös alls. Känner mig trygg i det här, vet vad jag ska göra, utan att egentligen behöva dubbelkolla. Kanske ännu viktigare, jag vet att det är bra, jag är nöjd. Så, hur hamnade jag här? Mitt i fantastisk fartfylld scenkonst utan att vara speciellt nervös.

Frågan blir intressant först i relation till mitt förflutna, jag som under större delen av mitt liv intalade mig att jag inte har någon taktkänsla, att jag inte kan sjunga eller spela något instrument, än mindre dansa. Något har alltså förändrat mitt sätt att se på mig själv och vad det innebär att till exempel dansa. Jag har i mångt och mycket en gammal vän att tacka för det; Emil. För det var tillsammans med Emil som jag hamnade i ett sammanhang där konceptet om rätt och fel var mindre viktigt och våra individuella olikheter sågs som intressanta möjligheter som fick ta plats och blomma ut. 

Jag gick ett tiotal kurser med Share Music, först tillsammans med Emil och sedan även själv. Det var fantastiskt! Jag var helt salig, kände hur jag växte och växte. Och växt måtte jag ha gjort, för nu står jag ju som sagt helt plötsligt mitt på scenen, själv framför publiken, helt trygg, nästan i alla fall. Så Emil, min fina vän, jag vill tacka dig för chansen jag har fått, att upptäcka denna del av mig själv. Det var tillsammans med dig det började.

Hannes Edström