Fokusgruppen – nya frågeställningar och konstruktiva lösningar

Kreativiteten flödade på fokusgruppens första möte i Nässjö. Många tankar och reflektioner kring arbete och funktionsnedsättning, men också om normer i stort. Vem är det egentligen som bestämmer vad som är normalt och inte?

Projektet är otroligt viktigt, och det ligger helt rätt i tiden – inte bara för att det är valår. Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättningar har inte minskat, utan ökat. Trots alla stöd och bidrag. Vad beror det på? Det kan ju inte bara vara en ekonomisk fråga, utan det måste vara någonting annat.

Första mötet av fokusgruppen i Nässjö

Det var så intressant, mysigt och skoj att få träffa de andra i fokusgruppen, höra deras historier och tankar och vara kreativ tillsammans med dem. Dagen fylldes inte bara av diskussioner utan framför allt av kreativt arbete. Efter att vi gruppvis diskuterat frågeställningar kring olika områden, sattes våra frågor och påståenden upp på väggarna i lokalen.

Fokusgruppen möte 6 feb 2014

Vi fick markera de vi tyckte var viktigast med små märken. Sedan valde gruppen ut en frågeställning, som vi illustrerade med text och bild. På ett papper skulle vi illustrera problemet, och på det andra pappret presenterade vi en lösning.

Att se gruppernas konstverk var fantastiskt, starkt och satte igång många tankar. Tänk att ord och bild kan bli så oerhört starkt! 



Jag ser mycket fram emot nästa möte, och de kommande åren som vi ska jobba tillsammans. Jag hoppas att debatten även hittar in i tv-soffor och radiostudios samt att den blir riktigt aktiv! För det handlar faktiskt om människosyn och människovärde.

Inte komma ut på arbetsmarknaden

Att kunna leva ett gott liv och få vara med räcker inte, utan vi vill ju ses som jämlika människor! När invandrare och ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden blir det väldigt uppmärksammat och det är bra, men det är dags att man uppmärksammar vår situation också. Förutom att många av oss funktionshindrade inte kommer ut på arbetsmarknaden över huvud taget, är det till exempel alltför många som hamnar i en lönefälla när företagen inte vill betala någon lön utöver lönebidraget.

Ta tillvara våra kompetenser i alla lägen

Nu är det hög tid att börja se allas kompetenser och ta tillvara dem, att sluta fokusera på det vi inte kan och ta tillvara våra kompetenser i alla lägen! Det gäller inte bara rätten att få arbeta med det man förtjänar, utan också att få rätt hjälp och stöd i form av t ex assistans för att kunna göra det. Stöd må kosta pengar, men det kostar ännu mer att inte ge hjälp, eftersom det leder till isolering, enorma sjukersättningskostnader och allmän ohälsa. 



Det hela är mycket enkelt

Det är människorna som bygger samhället och får det att gå runt, en investering i människorna ger således utdelning tillbaka! 
Do you understand?



Linda Åkesson

Kursdeltagare i Share Music Sweden och medlem av fokusgruppen för projekt WORK

Läs mer av Linda i hennes blogg: Saker som hon gör

Linda Åkesson på fokusgruppen möte i Nässjö

Fokusgruppen möte 6 feb 2014

Fokusgruppen möte 6 feb 2014

Fokusgruppen möte 6 feb 2014

En inspirerande WORKshopdag

Söndagen den 26 januari 2014 samlades ett gäng förväntansfulla personer på Balettakademien i Stockholm. Som vanligt när Share Music är i farten var skaran allt ifrån nybörjare till proffs, vilket jag personligen tycker gör dynamiken väldigt fin!

Dagen leddes av koreografen Alexander Gottfarb och bland det första jag lade märke till var hans sätt att bemöta oss på. Det som för mig är väldigt viktigt i mitt intressepolitiska arbete blev här så uppenbart genom en enkel handling. Det visade sig nämligen vara en monitor ut till caféet respektive entrén som visade allt vi gjorde inne i salen. Alexander informerade om detta och frågade om någon var emot att bli filmad. När han inte fick något svar, svarade han själv "då ber jag dem att stänga av skärmen".

Dagen handlade om rörelse, både individuellt, i par samt i grupp. Varifrån kommer en rörelse och vad händer på vägen till den blir en färdig produkt? Vi fick tre skilda områden att arbeta utifrån: militär, sport och religion. Det viktiga var inte resultatet utan vägen dit samt att försöka hålla fokus så att man inte ändrade rörelsen mitt i det man hade påbörjat. 

När vi arbetade parvis skulle man i den ena övningen spegla varandra och i nästa skulle vi gissa varandras figurer vilka skulle vara utifrån militär, sport och religion. Koncentrationen var på topp, men jag kan erkänna att det var svårt att hålla sig till just den första tanken av en figur, det var lätt att vilja hoppa till nästa och gå vidare.

Nu drar jag en parallell till retorikens värld, något som jag själv är väldigt intresserad av. Ordet retorik betyder konsten att tala så att åhöraren lyssnar. Denna parallell har jag tänkt på många gånger då man som dansare står inför publik. Det viktiga i dansen är vad publiken ser och hur den uppfattar det som sker på scenen. För att komma till publikens hjärtan måste den som står på scenen fundera hur rörelsen i det här fallet kommer att bli betraktad.

Tack för en inspirerande WORKshopdag!

Hälsar Anna Westerberg

Läs mer om Share Musics projekt WORK 

Hi-Hat Xpres på Göteborgs Kulturkalas!

På fredag ska Hi-Hat Xpres gänget inta Götaplatsen. Våra dansare och musiker från Share Music, slagverksensemblen Kroumata och danskompaniet Spinn träffas på nu på torsdag och börjar repa. Föreställningen har visats i Jönköping, Örnsköldsvik, Luleå, Piteå, Stockholm och på Nordirland. Nu ska föreställningen visas på "hemmaplan", några i ensemblen är ju från Göteborg.

Några tankar från ensemblen: 
"Spännande att uppträda i sin hemstad, får vännerna chansen att se vad jag håller på med. Va o kollade in scenen igår kväll, pepp! =)" /Hannes

"Äntligen intar ensemblen Göteborg och inte varsomhelst utan på pampiga Götaplatsen! Alltid mer nervöst på hemmaplan men jag tror på en go och glad publik!" /Celia 

"Att ännu en gång få stå på scenen med Hi-Ha Xpres ensemblen gör att jag känner mig oerhört privilegierad, taggad och sugen att än en gång förmedla denna kraftfulla föreställning som Hi-Hat Xpres är, jag vill inte det ska ta slut!!!" /Helen

Karin Rådberg

Njut av sommaren!

Solen värmer äntligen och Vättern glittrar vackert. Campingen fylls med alltfler husvagnar för varje dag och på trottoaren utanför kontorsfönstret trängs turister från Europas alla hörn. Det är semestertider och nu är det dags att ta paus och ladda upp inför en spännande  höst.

Vi rivstartar i augusti med vår internationella sommarkurs i Jönköping, som kommer att bjuda på en alldeles speciell föreställning den 10 augusti. Det vågar jag lova! Mycket ny teknik kommer att användas bl a av Syntjuntan som kommer på besök och inspirerar.

Veckan efter spelar Hi-Hat Xpres på Götaplatsens stora scen och då hoppas vi på många Share Music-fans i publiken. Två weekendkurser med Hi-Hat tema har vi laddat för i Örnsköldsvik och Vara.  Vi är med och gör en musikteknologiworkshop på Beat Meet i Jönköping, en riktig musikfest där 40 band spelar. 

Vi kommer vara på mässor och konferenser i Jönköping, Borås och Ädelfors och medverka på KulturDagNatt i Jönköping. Hi-Hat har spelningar kvar och troligen  blir det en utlandsturné igen. Moskva ska vi också hinna med verkar det som. Och sen har vi nya projekt på kö att ta hand om.

Så ja, förstår ni att det är dags för paus nu?! 

Ha en underbart skön sommar och vi ses när augustimörkret börjar komma tillbaks! 
Sophia

Nytt premiärdatum klart!

Det är sommar och semestertider med prat om vad man ska göra under ledigheten. Men vi blickar lite längre fram just nu och ägnar oss åt  framtidsplanering. Under konferensen på Nord-Irland, som vi nyligen deltog i passade vi på att släppa nyheten om vem som fått uppdraget att arbeta med vårt nästa beställningsverk.

Patricia Alessandrini heter vår nya tonsättare, som var på plats och berättade om planerna. En Share Music-ensemble inriktad på musikteknologi ska rekryteras för att tillsammans med ensemblen Gageego! arbeta fram ett nytt verk. Det kommer att bli ett väldig annorlunda projekt jämfört med exempelvis Hi-Hat och Galamanta, som båda innehåller dans. Nu blir det stora fokuset på musik och ny teknik. Traditionella instrument som cello och flöjt ska möta nya instrument som spelas med hjälp av ögonstyrning och sensorer.

Patricia har ett otroligt spännande koncept, som vi ser fram emot att få börja jobba med! Och vi vet att det är många som kommer att följa det med stort intresse.

Så boka in premiären redan nu: 19 oktober kl 18.00, 2014!

TRIGGA Workshopdagar

I fredags 18/11 & lördags 19/11, genomförde vi två workshopdagar: på Ädelfors Folkhögskola utanför Vetlanda och på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping. Ledarteamet var Mike Fry (musiker) och Veera Suvalo-Grimberg (koreograf), som hade anlänt till Jönköping under tordsdagskvällen för att förbereda dagarna. Under fredagens workshop hade deltagarna även tillgång till Palle Bothén (musiker) eftersom gruppen var stor då, över 30 personer.

Teamet hade "cirklar" som tema. Uppvärmningsövningar i både rörelse och röst övergick till olika övningar där deltagarna bland annat provade på musikteknologi. Att få fram musik genom att röra sig framför en soundbeam och att skapa en låt i speciella program på iPhone var något av det som undersöktes.

Mike ledde en workshop som skapade en låt med sång och rytmer med hjälp av mer traditionella instrument.

Veera lät bland annat alla deltagare bilda en "kedja" över golvet. Det blev väldigt uttrycksfulla rörelser och "skulpturer" under denna övning. I en annan övning skulle vi gå ut och inspireras av rörelser hos andra på skolan, för att sedan minnas och ta med oss dessa rörelser och använda dem i en koreografi.

Både teamet och vi från Share Music var glada & nöjda efter de två intensiva dagarna. Nu hoppas vi på att många är nyfikna på att gå vår MINIKURS på Ädelfors den 19-22 januari nästa år!

Med projektet TRIGGA vill Share Music öka tillgängligheten till kultur för unga vuxna med funktionsnedsättning i Sveriges län och kommuner. Läs mer på vår webbplats om detta!

Vi är med och förändrar!!

Torsdag kväll. DAJ!-projekt i Kiev är redan slut för denna gång och vi reser hemåt i gryningen. Vi kan bara konstatera att de här två dagarna blev succé och att vi kommer hem med fantastiska upplevelser och så många intryck. Dagens seminarium inleddes med att Sophia berättade om Share Musics bakgrundshistoria och beskrev mera ingående hur arbetet sker i Sverige. Fler intressanta frågor ställdes och just frågorna avslöjar på något sätt med vilket "raster" de tar in vårt arbete.

Sedan hade vi föreställning och aulan fylldes med ännu mera folk. Det blev helt suveränt och med fler sådana där fina moment som etsar sig fast på näthinnan. Stundtals var det helt knäpptyst i aulan och fokuseringen maximal. Helene dansade med en kille som tog ut svängarna rejält, en grupp la helt plötsligt till ljud som de inte hade gjort innan.En grupp som tittat innan ville helt plötsligt delta..

Sedan blev det tacktal och dekanen för institutionen var helt lyrisk, professorerna från Georgien likaså. Och det var först ikväll när vårt svenska team pratade, som vi alla riktigt insåg hur stort detta är. Här deklarerar akademiker att de måste ta in och lära av de erfarenheter vi har för att de behöver det till sin undervisning! En av studenterna kom fram och pratade inför hela aulan med skälvande stämma om hur otroligt det hade varit och att hon tyckte det varit som att vistas på en annan planet.

Det pratades mycket efteråt om att det hade varit så betydelsefullt för studenterna att det hade varit med deltagare med funktionsnedsättning. Och då ska man komma ihåg att det var studenter som just ska arbeta med personer med funktionsnedsättning...

Och det låter kanske kaxigt, men ikväll känner vi starkt att vi är med och förbättrar och förändrar. Att arbete under få dagar som dessa kommer att spela roll för andra människor framöver.

Vad gör man annars en torsdagskväll i Kiev? Vi vet! Man går på konstmuseum! Vi köade i kylan för att komma in på PinchukArtCentre, som visar samtidskonst. Redan i kön såg vi att medelåldern var riktigt låg. Väl inne insåg vi att 40+are tillhörde gamlingarna! Vår slutsats: PinchukArtCentre är en suverän plats för dejting eller för spaning... och för att man gillar samtidskonst såklart!

Det fanns otroligt många bra verk av framförallt konstnärer från Ukraina.Så på de här dygnen har vi tagit oss genom historien från ortodoxa klostret Lavra från 1000-talet till samtidskonsten som faktiskt verkar spela roll och vara intressant för unga i sin samtid - här i Kiev.

Projekt DAJ! fortsätter till Georgien i början av december.

Från skratt och fniss till vemod

Intensiv och superbra dag! Men det tog ett tag innan vi kom igång idag! En person i vårt team började dagen med svensk tidszon - alltså en timma för sent! Frukosten serverades först det klockslaget vi hade beställt taxin.
Väl på plats visade det sig att vi var inte de enda som hade problem med tiden.En grupp deltagare satt fast i rusningstrafiken. Ljudsystemet var också på väg men försenat.

Det här med antal deltagare blev spännande. När det var dags att starta satt det en mindre grupp personer utspridda i aulan. Men efter en stund dök det upp en större grupp och sen en till! Och när det väl var dags att påbörja det praktiska arbetet hade vi mer än 80 personer på plats!Oj då, började vi fundera...! För aulan var visserligen stor, men fylld med rader av fasta stolar och scenen var inte särskilt stor! Men när vi väl satte igång blev ca 35 personer på scen och ett 50-tal som valde att titta på. Och det funkade riktigt bra.

Under dagen vände Helene på publiken och workshopdeltagarna så publiken fick sitta på scen för att kunna se när de övriga dansade, sittandes i stolsraderna i olika grupper.Det blev så otroligt läckert att titta på flera grupper som rörde sig oberoende av varandra.

Det är lika fantastiskt varje gång, hur en grupp trevande startar men sedan kan blomma ut fullt. Det var mycket skratt och fniss i början och en skön stämning infann sig. Den smittade av sig även på de som bara satt och följde vad som hände.

Thermin och soundbeam introducerades."Skulpturer" med olika känslolägen gjordes och en sång med den vemodiga texten:adjö mamma, förlåt!

Det märktes väl att folk gillade att vara med och det fick vi bekräftat när vi fortsatte dagen med samtal i fokusgruppen. Diskussionen handlade mycket om den konstnärliga aspekten i arbetet och vad som krävs för att det ska bli hög konstnärlig nivå. Tomas och Helene fick många lovord över sitt professionella arbete och de gjorde verkligen ett strålande arbete.

Turné!

Idag var det då dags för den stora dagen - föreställning(ar)!På vägen till vår mötesplats spelar de hög musik och flera kvinnor dansar. Jag skymtar en brudklänning och förstår bröllop! Det är torsdag och det är en veckodag då man kan  gifta sig här i Albanien.

Izet hade beställt två  minibussar och även om de packade in fler personer än antal säten så fick vi inte plats. Så vi fick ringa efter en till. Alla var så exalterade över att ge sig iväg! Krokig väg sista biten och högst uppe i Bicaj låg skolan på en höjd med de ståtliga bergen bakom.Väl framme på skolan hann vi inte mer än fram förrän det vällde ut elever. Missförstånd med tiden men de fick helt enkelt vänta tills vi blev klara. Först skulle vi hitta en lämplig plats och se till att få ström. Intill skolans staket eldade man sopor och på baksidan var hela skolgården täckt av krossat glas. På framsidan var det inte slätt utan en hel del stenar men det var bara att välja ut en plats.

En elev inledde med att sjunga Albaniens nationalsång och hennes stämma var helt otroligt. Det var rörande och stå där omgiven av de fantastiskt vackra bergen och den blåa himlen, lyssna till solosången och se flera hundra barn förväntansfulla. Barnen - Albaniens framtid.

Åh, visst gick det bra att spela upp! Ingen repetition innan så den föreställningen blev snarare ett genrep till eftermiddagen. Vi avslutade med att alla spelade och Mike lärde ut rörelser och ljud till skoleleverna som de fick göra till musiken. Hela skolgården gungade av glädje! Efteråt blev Mike erbjuden jobbet som musiklärare på skolan av rektorn..!

Sedan tillbaks till Kukës och hotell  Bar America där vi gjorde en utvärdering tillsammans. Och eftersom vi hade lite extra tid fick alla möjlighet att spela soundbeam. Sedan promenerade vi till nästa skola. Eleverna var redan ute och väntade. Vi riggade och medan vi väntade på lokal-TV körde Mike igång publiken. Den här gången visste alla vad som gällde och det blev riktigt ordentligt fokus.Fantastiskt!

Nu återstår bara en pratstund med Lirie och Izet ikväll och sedan bär det hemåt imorgon. Det känns som om vi har varit här betydligt längre än de få dagar det är. Intensivt, mycket intryck och härliga upplevelser!

Workshopdag 2

Puh, idag har det varit jobbigt - men kul! Det blev en tidig kväll... Eftersom vi ska framträda redan imorgon var det bara att börja repetera det som vi hade valt ut. Idag var vi tvungna att byta lokal och vi hade fått tillgång till pensionärernas aktivitetssal i Sociala Centret. Akustiken var inte den bästa så alla ljud bara rullade runt. Under eftermiddagen gassade solen, så både barn och vuxna kroknade. Men alla jobbade på förvånansvärt bra, även om det var en del hyss och koncentrationssvårigheter på vägen.

Mike hade redigerat inspelningar från gårdagens arbete och nu skulle vi få det hela att knytas ihop. Vi har tre huvuddelar - först har vi krigarnas del och den har barnen inte sett ännu. Ni skulle sett ALB-AID gänget! De hade kanske inte världens roligaste uppgifter på förmiddagen, men  ni skulle ha sett hur de sedan  gick loss ordentligt. Det gick verkligen in för att blir krigare på alla sätt och vis. Kanske inte riktigt såhär butiken Newyorker hade tänkt sig att vi skulle använda deras lager av kulörta scarves!

Den andra delen består av två små korta rörelsersekvenser som kommer från de grafiska bilderna och de mindre barnen som rör sig under transparenta tyger. Lyckan var stor hos flera av dem!

Sedan kommer handdansstycket. Vi tyckte det skulle vara slut där men barnen vill prompt spela live, så på ngt sätt ska det bli ett stort jam på slutet där vi ska få med publiken dessutom.Men det får vi ta imorgon för tiden tog slut.....

Workshopdag 1

Vår första workshopdag har varit innehållsrik! Det var ett tämligen  stort gäng som dök upp i konferenslokalen på hotellet där vi bor. 14 elever från de fem olika skolorna här i Kukës, gänget från ALB-AID och så de mindre barnen från sociala centret. Totalt 26 personer + lite lärare...

Micaela introducerade grafiska symboler som inspiration för rörelsearbetet och på bilden ovan är det Christer som får några killar att utforska nya rörelser. Gruppen fick måla egna grafiska bilder eller snarare partitur som sedan användes både för att göra rörelsemönster och i musikarbetet. Det blev olika vokala ljud som sattes samman till en komposition.

Sedan arbetade vi med handrörelser och alla fick vita målarhandskar. Otroligt effektfullt och snyggt!

Gruppen från ALB-AID hade en egen session när barnen hade gått hem och det resulterade i inspelning av två  musikstycken. Vi har nu krigarnas musikstycke och ett fantastiskt stycke med ukelele och Lutfi som sjunger med sin speciella röst.

Ikväll har vi gått igenom allt material, för det blev en hel del och gjort ett upplägg som förhoppningsvis ska fungera.För det här är ett tämligen kort, men intensivt projekt, så vi har bara en workshopdag till innan det är dags för föreställning. Och sen ska vi på turné!!Känns smått surrealistiskt med tanke på hur många vi är, att det är flera rullstolar som ska med, att taxibussar ska fixas och vi ska få ihop allt tills dess.Och diskussionen om vilken by vi skulle välja avgjordes helt av Izet o Lirie, som diskuterade vägstandarden och hur barnen i rullstol skulle klara resan!

På torsdag ska alltså  hela gänget åka till en by, ca 30 min resväg härifrån och vi ska framträda på en skolgård. Sedan åker vi tillbaks till Kukës o gör ett framträdande på en av de större skolorna. Och det blir också på en skolgård, som mest består av en stor betongplan, militärbunkrar, trasiga bänkar och några träd. Alltså en utmaning för att få till en helt annan känsla!

Projekt Mundesi III igång!

Wow! Vad ska jag säga!? Det är helt fantastiskt att vara tillbaks i Albanien igen och vilka upplevelser man får vara med om! Kom hit i söndags och då mötte Lirie, Izet o Doriana mig på flygplatsen och vi åkte vidare till Durres. Det fanns två anledningar - dels skulle vi få chans att planera inför seminariet i måndags i Tirana och dels ville jag se det ställe som har förekommit i diskussionerna som tänkbar plats för kurs! Dessutom hann vi planera ordentligt för veckans projekt.

Och ja, Tropical Resort skulle fungera - inte med svenska mått kanske, för det är trappor och inga anpassade rum. Men nu är vi i ett land där man definitivt inte har byggt för sk handikappstandard a la svenska mått och då får man titta med lite andra ögon och lämna måttbandet hemma. (Måttband ingår annars i Share Musics kit när vi checkar tänkbara lokaler för våra aktiviteter!)

Tropical Resort har ett fantastiskt läge vid sandstranden med utsikt över havet och hamnen i Durres. Det finns ett stort poolområde som är indelat för olika kategorier - familjer, vänner eller par! En utomhusscen, konferenslokaler som skulle funka som kurslokaler och  allt mindre än en timmas resa från både Tirana och flygplatsen. Jag gissar att det är flera i Sverige som skulle söka till den kursen :)

I måndags hade vi ett seminarium i Soros Foundations lokaler i Tirana i samarbete med organisationen Beyond the Barriers. Ett 20-tal personer kom och det var personer som arbetar m personer m funktionsnedsättning - antingen professionellt eller som volontärer. Flera av volontärerna var sk EVS-volontärer o kom från ett flertal olika länder. Jag presenterade Share Music o vårt arbete och Lirie o Izet  berättade om Mundesi-projektet.

Sedan åkte vi till flygplatsen o hämtade Mike, Micaela och Christer, som kommit och vi for vidare till Kukës. Planering,planering sent om aftonen.

Film från Mundesi II

Film från vårt uppföljningsprojekt i Albanien 2010 - Mundesi II

På väg

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Dagen tar fart och blir på ett helt annat sätt än man planerat. Annorlunda. Men bra ändå. Igår var några möten inbokade som inte blev av. Av olika anledningar. Istället fylldes dagen av det där oväntade....

som ett jättelångt telefonsamtal, mitt på torget i Piteå, med Sam Brismo. Hur inspirerande och kreativt som helst. Ibland så klickar allting i vartannat. Kanske var det ett tecken att solen lyste stark och stor på hela mig...? Ett annat roligt och upplyftande möte med Kerstin Hamre, stateg inom Kultur och Hälsa vid Norrbottens Läns Landsting. Fast vi aldrig träffats förr så var det som om vi känt varandra hur länge som helst. Och hon är en av Share Musics vänner: De behövs.

Extra trevligt är det om man dessutom kan träffa vänner på ett riktigt konditori. Eller hur? Ett tips till alla som besöker Piteå: Ekbergs konditori på Sveriges första gågata i centrala Piteå. De har hur smaskiga sådana där gammeldags kakor som kongresser, jitterbug och lagom stora vetebröd.

På kvällen, på väg till nattåget i Älvsbyn.
Bussen far förbi Sikfors sågverk, upplyst i mörkret. Och jag blev alldeles stum när jag såg de oändliga rader av prydligt uppallat plank. Ur sågverket sprutade sågspånen så det yrde. Hur många träd har inte gått åt i produktionen? Och trots det så kan jag lova att det står massor med skog kvar i Norrland. Vilken rikedom.

Nu tar framtiden vid. I nästa veckas träffas Sophia, Åsa och jag i Gränna för att summera allt som hänt. Alla idéer och möjliga samarbeten.

Och hur Share Music går vidare.

Katali

Regn på piteå

... och inte bara på stadens gator utan också på mig. Då blev det extra skönt att komma in på stadens hotell med både bastu och bubbelbad i källaren.

På den fyra timmar långa bussresan från Umeå till Piteå passerade jag platser med namn som försatte mig i en sällsam stämning: Bygdeå. Ljusvattnet. Ursviken.

Det färgade liksom av sig på känslan efter sista mötet i Umeå. Med Kulturkraft och Stefan Andersson. Ansvarig för Umeås satsning inför utmärkelsen som EU:s kulturhuvudstad 2014. (www.umea2014.se)

Tänk om Share Music var med på något sätt? Då och där? Med en ny föreställning kanske? Tiden finns ju att arbeta fram en efterföljare till "Galamanta"...

Bara fantasin kan sätta gränser i en trakt som kryllar av barr och berg, snö och sol.

Och med platser som heter Täfteböle och Ytteråträsk.

// Katali

På väg längs bottniska viken

Tänk vad många möjligheter det finns till spännande och kreativa projekt.

På väg i den norra delen av Sverige, där de fysiska avstånden kanske är långa, blir jag alldeles uppfylld av de människor jag möter. Tänk om bara en liten del av allt det vi pratar kring skulle förverkligas? Ett enda av de tokiga och roliga och spännande och utmanande idéer som vi spånar kring... Ojojoj. Vad kul det skulle vara. Särskilt för de killar och tjejer som skulle vara med.

I vackra Örnsköldsvik till exempel. Där träffade jag nio personer från olika verksamheter i kommunen. Kanske kan vi få till ett samarbete mellan kulturskola, särskola och Share Music?

Eller i Umeå där jag är idag?

Tänk om universitetet här kunde kopplas till Share och lägga sitt perspektiv till det vi håller på med? Det vill säga kultur som förändrar och utvecklar. Varenda kotte!

Ikväll går jag på bio.

Hej från Katali

Och nu?

Hemma i Sverige igen efter att ha lämnat Tirana vid 5-tiden i morse efter några få timmars sömn. Gårdagen blev intensiv och vi var helt slut när vi lämnade Kukës.

Visst blev det en föreställning till sist, men det var nog det absolut rörigaste genrep som både Mike och jag har upplevt. Det kändes som om vi hade förlorat kontrollen... En person m nyckelroll saknades, men dök upp lagom i tid. Izet hade tagit med kostymer till vargen och kaninen som de plötsligt började prova mitt i. Men som det oftast blir till slut, så infann sig ett fokus och en koncentration när det väl var dags och som gjorde att det hela blev riktigt bra. Och det var härligt att se barnens glädje och ALB-aid gruppens entusiasm, som ingen kunde undgå.

Vi hade en liten publik med bl a personal från kommunen, vice borgmästaren som höll tal efteråt och tackade och lokal-TV som filmade. Och framförallt var föräldrarna där och det var kanske ändå viktigast.

För den här miniföreställningen var egentligen det viktigaste målet med det här projektet. Dels att få möjlighet att visa upp workshoparbete för andra, men också att ge en liten glimt av vilken betydelse en föreställning kan ha i påverksansarbete. För det är just det som det här projektet handlar om. Att lyfta fram människor med funktionsnedsättning och visa på möjligheter. Att alla är värdefulla och kan uttrycka något.

Med den verklighet vi har i Sverige är det svårt att ta in kontexten som råder i Kukës. Lirie som ansvarar för centret berättade efteråt hur de har gjort hembesök hos familjer med barn som har funktionsnedsättning och att gensvaret hos föräldrarna inte var det de hoppades på. Tvärtom - många föräldrarna vill inte samarbeta. De skäms över sina barn och vill inte ge dem möjlighet att delta i aktiviteter. De väljer hellre att ha barnen hemma än att låta dem gå i skola eller till centret. Lirie menar att Kukës är långt efter övriga Albanien och att i städer som Vlora och Tirana råder det en helt annan syn på funktionshinder.

Därför är det så oerhört viktigt med gruppen från ALB-Aid, som verkligen lyfter fram sin funktionsnedsättning och visar att det inte hindrar dem från att vara aktiva. De är oerhört stolta över vad de kan göra - trots sin skador. De gjorde en jägarscen i spelet och en av dem uttryckte: "Det är jättebra att vi visar att vi kan jaga, trots att vi har funktionsnedsättning".

Så vad ska hända nu? Alla inblandade vill fortsätta samarbetet. Vi har diskuterat tänkbara alternativ - alltifrån en Share Music-kurs med deltagare också från Sverige, som arbetar fram en föreställning som kan spelas i den stora utomhusteatern. Men det är nog ett mera långsiktigt mål att sträva efter. Nästa steg tror vi är att jobba med en föreställning som involverar fler lokalt. Kanske musiklärarna från de fem skolorna kunde delta med en funktionshindrad elev från sin skola (för det finns elever med funktionsnedsättning om än alltför få) tillsammans med den här gruppen? Och så spelar man utanför varje skola och bjuder in föräldrarorganisationerna att närvara. På så sätt hoppas vi att man börjar prata o att vi sakta men säkert kan förändra synen så att man anser att människor med funktionsnedsättning är ok.

Lirie avslutar sin beskrivning av situationen i Kukës med att säga: "Det är en mörk bild jag beskriver, men så är verkligheten. Men jag är ändå optimistisk inför framtiden - trots allt."

Och jag tänker att det vi kan fortsätta bidra med i förändringsarbetet är att förmedla det vi kan och vet fungerar. Att kommunicera genom scenkonst är oslagbart. Och det är därför vi behövs och ska återvända.

Sophia

Imorgon - forestallning!

En tva dagars workshop med uppspel. Kan det bli nagot?? Joda, men det
rader visst kaos. Nar Mike instruerar pa engelska kommer det markligt
nog sisadar fyra instruktioner pa albanska tillbaks. Sa personen som
ska ta emot instruktionen blir nagot konfunderad. Och vi undrar vad som
sagts eftersom det i regel endast ar en av dem som pratar som forstar
engelska... Men valviljan ar enorm!!

Vi har nu ett antal sma scener som vi satter ihop med musikstycken
daremellan. I eftermiddags vad det musik som gallde - en av killarna sa
igar till oss att pa formiddagen kan ni kora er agenda och det ni har
planerat men pa eftermiddagen ar det var och da ska vi spela!

Vi fick en extra medlem i gruppen under dagen. En kille som har
forlorat bada handerna och benen pga mina men som spelar piano anda.
Han satter en plasthylsa pa protesen som blir ett forlangt finger som
han spelar med. Och allt gick i traditionella skalor som vi sedan
byggde vidare pa.Fonstrerna var vidoppna och vi hade bade sma oh stora
ahorare...

Nu ar det dags att fa nagra timmars somn innan boneutroparen kallar
till ny dag...!

Sophia

Hemligt mote

Nu ar det sen kvall efter en otroligt lang och innehallsrik dag. Under formiddagen var gruppen narmare 20 personer. Lokalen ar liten men fungerar och det blir annorlunda fokus an i en storre lokal.Och akustiken ar helt ok, vilket ar en fordel nar alla ska spela samtidigt!

Vi introducerade vara 4 karaktarer som ar: Winni - krokodil, Bobby -varg m randiga sockar, Bugi - orange alg med blavita sockar och Boss - liten kaninen. De har alla blivit inbjudna till ett hemligt mote men ingen vet vad som ska handa. Idag har de i grupper fatt arbeta med resan till motet pa berget.

Under eftermiddagen var det den mindre gruppen och vi spelade tillsammans. Det blev flera olika improvisationer som Mike har spelat in for att vi ska kunna anvanda.

Ikvall har vi traffat Rifat och Lavdrim fran var partnerorganisation och pratat om allt som handeroch desvarre inte hander har nufortiden. Arbetslosheten ar ett stort problem och den naringsgren som gar bast ar cafeer. Ca 50 % ar arbetslosa och framforallt ar det kvinnor som ej har nagon sysselsattning. Sa vad gor man?Man sitter tre timmar med samma kopp och sen gar man till cafeet bredvid. Men det ar inte kvinnorna som sitter pa cafeerna....

Sa forutom allt som hander i vart projekt ar det en massa andra intryck som skoljer over en. Allt som berattas. Tankarna snurrar....

Sophia

Dags for Mundesi II!

Nu ar vi antligen pa plats i Kukes, som bjuder pa sol och lite varme.

Mike och jag sammanstralade i Tirana igar och idag har vi tagit oss hit upp till norra Albanien. Vi gick direkt till Social Center, dar vi traffade barnen som vi ska arbeta med. Gruppen kommer dessutom besta av ungdomar som centret har kontakt med samt fem personer fran organisationen ALB-aid, minskadeforeningen.

Dagen har agnats at planering och forberedelser. Vi har bytt lokal eftersom det blir tre rullstolsburna deltagare och alltfor jobbigt att bara uppfor trapporna. Vi har packat upp instrument och material, forberett sang som vi ska lara ut, men som ska goras klart av gruppen
som far skriva texten!

Det kanns otroligt bra att vara tillbaks och folk ar valdigt vanliga. Var vard Shpetim tyckte det var fantastiskt att vi gar pa gatorna och halsar pa folk som han inte kanner, trots att han bor har....!

Sedan ar det manga barn, som vi inte kanner, som vill prata med oss. Men de vill ova sin engelska och staller fragor. Kul tycker vi!

Sophia