Dagen leddes
av koreografen Alexander Gottfarb och bland det första jag lade märke till var
hans sätt att bemöta oss på. Det som för mig är väldigt viktigt i mitt intressepolitiska
arbete blev här så uppenbart genom en enkel handling. Det visade
sig nämligen vara en monitor ut till caféet respektive entrén som visade allt vi gjorde inne i salen. Alexander informerade om detta och frågade om någon var
emot att bli filmad. När han inte fick något svar, svarade han själv "då ber
jag dem att stänga av skärmen".
Dagen
handlade om rörelse, både individuellt, i par samt i grupp. Varifrån kommer en
rörelse och vad händer på vägen till den blir en färdig produkt? Vi fick tre skilda
områden att arbeta utifrån: militär,
sport och religion. Det viktiga var inte resultatet utan vägen dit samt att
försöka hålla fokus så att man inte ändrade rörelsen mitt i det man hade
påbörjat. När vi arbetade parvis skulle man i den ena övningen spegla varandra och i nästa skulle vi gissa varandras figurer vilka skulle vara utifrån militär, sport och religion. Koncentrationen var på topp, men jag kan erkänna att det var svårt att hålla sig till just den första tanken av en figur, det var lätt att vilja hoppa till nästa och gå vidare.
Nu drar jag
en parallell till retorikens värld, något som jag själv är väldigt
intresserad av. Ordet retorik betyder konsten att tala så att åhöraren lyssnar.
Denna parallell har jag tänkt på många gånger då man som dansare står inför
publik. Det viktiga
i dansen är vad publiken ser och hur den uppfattar det som sker på scenen. För
att komma till publikens hjärtan måste den som står på scenen fundera hur
rörelsen i det här fallet kommer att bli betraktad.
Tack för en
inspirerande WORKshopdag!
Hälsar Anna
Westerberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar