Eftertankar...

Tillbaks hemma efter en väldigt lång resa. Vi lämnade Kükes med ett visst vemod och med många intryck, upplevelser och tankar. Samtidigt undrar vi förstås vilket avtryck vi har gjort. Deltagarna vi har mött har kommit från olika platser och lever med olika förutsättningar.Det var dels unga studenter/volontärer som tillhör vår partnerorganisation och dels män från landsbygden i Has-området, som alla har skadats av minor.Det var också ett par rullstolsburna personer och de som arbetar inom sociala fältet.

Alla fick i uppgift att summera med ett fåtal ord och här är några kommentarer:

- Annorlunda och intressant
-Jag är väldigt glad över aktiviteten
- Jag känner att jag är värd mycket
-Kom igen!

Den yngre gruppen bestod av barn som deltar i kulturcentrets aktiviteter samt några barn med funktionsnedsättning från ett center. De fick också samma uppgift att finna ett ord och då var kommentarerna bl a :

- Instrumenten
- Skulpturerna
- Magiska tuggummit ( en rolig övning Mike gjorde)

Vi förstod att särskilt de yngre tyckte det var väldigt roligt att få spela på instrument de inte hade sett innan. Speciellt tjejerna tycktes uppskatta övningen då vi byggde skulpurer med varandra.

Nästa steg i det här projektet är att en grupp på 3-5 personer ska delta i en av våra höstkurser i Sverige och förhoppningsvis kan det sedan bildas en liten arbetsgrupp som kan fundera på framtida projekt. En hel del tid har ägnats åt att diskutera framtiden och intresse finns. Vi träffade bl a utbildningsansvarig i regionen och han ville gärna se ett framtida projekt med utbildning av lärare.

Flera vägar kan vi välja och det gäller att skynda långsamt och klokt så att det blir bra.

Nu har vi tagit ett litet steg och det känns fantastiskt roligt!