När världen utanför försvinner

Efter tis- ons- och torsdagens underbara arbete på universitetet hade en ny kontakt skapats. Vi blev nu inbjudna till ett dagcenter i centrala Minsk, för att hålla workshop i två timmar på torsdagseftermiddagen. Så efter att ha kastat i oss lite mat på en lunchrestaurang i staden, småsprang vi genom tunnelbanesystemet och sen vidare med buss.

Jag är glad att vi alla satsade och stressade, fastän vi egentligen var helt slut och inte ens hann äta färdigt. För när vi kom fram till dagcentret, endast 3 minuter sena, satt alla deltagare där redan, i en ring i ett litet intimt rum. Mycket förväntansfulla. Det var en märklig syn! De flesta satt raka i ryggen med handflatorna fint placerade på låren. Spralliga i sitt inre, men lugna till det yttre. Jag kände:
- Wow, här kommer det hända…!
Jag var därför inte sugen på att byta rum till något större, alltså själva utrymmet i entrén till dagcentret.

Det som följer, önskar jag att jag kunde dela med mig av och finna ord…
Men som vanligt, är det svårt att hitta ord, som värdigt kan beskriva den magi, som uppstår i varje ögonblick i vissa danser. När världen utanför försvinner, och tid och rum finner sina egna lagar. Dansen blev ett utforskande av ögonblicken och deltagarnas föränderliga själsliga tillstånd.

Uttryckslusten hos deltagarna var enorm, och livslusten slog i taket under dessa timmar. Som en ung kvinna uttryckte det, efter en rätt krävande dans:
- Jag var tyngdlös.
Hennes ben darrade av svårigheterna i danserna vi gjorde tillsammans. (Bara att resa sig upp och ta sig till toaletten såg ut som en kamp mot gravitationen.) Och nu då denna känsla av att lätt sväva i dans!

Livet, i varje ögonblick, var närvarande, och danssjälen tog över!
Ännu en gång dessa magiska stunder, i andan: Sharemusic!
Tack så mycket!

Helene Karabuda, dansare och koreograf