På båda sidor om spegeln

Man är alltid nyfiken på att veta vad turister eller invandrare tycker om ens hemland. Själv har jag haft sådana frågor många gånger. Vad vet folket i Vitryssland om Sverige egentligen? Jo, alla känner till Abba och Astrid Lindgren, Nobelpriset och IKEA. De har bilden av ett land med  kreativt och annorlunda mode och inredning, mängder av innovationer och framgångsrika entreprenörer.

Men under de senaste månaderna har jag haft möjlighet att reflektera mycket över Ryssland. Sedan Share Music påbörjade kursen Steps to Export på Business Sweden, har vi jobbat intensivt och engagerat med en internationalisering som mål. Tillsammans med andra företag har vi lagt mycket energi på att kartlägga vår verksamhetsprofil, formulera vår affärsidé och vision, och välja rätt produkter som ska exporteras. För även den mest spännande affärsidén kan misslyckas, om den är svårförklarlig eller för komplicerad.

Samtidigt samlade vi information om vilka marknader som skulle kunna väljas och resonerade kring det. Innan man lägger ett erbjudande på bordet, försöker man att sätta sig in i kundens ställe och följa dennes tankar. Men hur man tänker och fattar beslut skiftar mycket beroende på vilket land man kommer ifrån, inte sant? Affärskulturen i Ryssland är naturligtvis annorlunda i jämförelse med Sverige. Ibland åker den på samma räls som i andra postsovjetiska länder, där man ofta har samma beteendemönster. 

Visst är det bra att vara förberedd och medveten om det! Samtidigt är det lätt att trampa i stereotypens fälla och missa de viktiga små detaljerna som gör stor skillnad.  För oss har Steps to Export varit ett fantastiskt verktyg som hjälpt oss  att titta på vår verksamhet närmare och överväga: ska vi satsa på de nya marknaderna?

I boken Funky Business Forever skriver författarna Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle att det nuförtiden finns många olika alternativ att välja bland, många utmaningar och konkurrenter. Därför är det både extra komplicerat  och extra roligt att få kunders förtroende i ett annat land, där det finns människor med andra språk, historia och kultur. 

Vad krävs för att Share Music  ska kunna utvecklas ännu mer internationellt? För att kunna göra det behöver vi framförallt hitta bra partners och lära känna deras behov. Det handlar mycket om psykologi. Vi har tittat på vilka fördelar det  finns med Share Musics kurser och vilken nytta våra kunder kan ha av dem. Vi har inspirerats och har lärt oss otroligt mycket, måste jag säga! Vi har fått mycket värdefull kunskap som förhoppningsvis öppnar nya dörrar för oss i framtiden.

Natallia Pisareva

En fantastisk pratstund

Jag har den förmånen att kunna prata med deltagare utan tolk. Det gav mig en fantastisk pratstund med två mammor som är aktiva medlemmar i rikstäckande förening för föräldrar till barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Det var de mammorna (oftast har dessa barn bara mammor, pappor föredrar att försvinna så snart de får veta att barnet är "speciellt") som i desperata försök att ge sina barn ett värdigt liv förenades i föreningen. Detta hände för 15 år sedan.

Idag är föreningen stark, har några anställda och driver många olika projekt, några i samarbete med andra länder. Desperationen förstår man bättre när man hör sådana berättelser: en mamma sa att när hon för första gången kom till neurologen med sin nyfödda dotter och frågade om speciella rehabiliterings- och utbildningsprogram för att flickan skulle utvecklas fick hon höra: Du får inte räkna att du har fått ett barn, tänk bättre att du har skaffat en kattunge.

Under workshops var det många uppenbarelsestunder för mammorna - deras barn som oftast är tillbakadragna och rädda för stora samlingar och främmande människor blev plötsligt helt annorlunda: de ville inte längre stå eller befinna sig bredvid mamman utan dansade glatt med andra, sjöng och spelade musik. Rädsla och försiktighet försvann, vi såg helt enkelt glada ungdomar i olika åldrar som i musiken och dansen upptäckte frihet och glädje!

Eugenia Granat, Koordinator i mångfaldsfrågor, Regionbiblioteket Västra Götaland

Med entusiasm och glädje

Ett snöblaskigt Minsk tog emot oss i Sharemusicgruppen efter att ha sammanstrålat i Riga. Väl framme vid hotellet, som låg granne med Lukasjenkos parlamentsbyggnad, möttes vi av Magnus Magnusson. Ett försök till en bit mat ledde oss både till ordinär Minskrestaurang samt McDonalds, båda ställena stängde dock 23.00. Det blev nåt mindre för att stilla magarna i hotellets bar.

Första arbetsdagen var intensiv. Mycket intryck för både oss deltagare och åhörare.Det blev påfallande hur samhällssytemet påverkar vårt sätt att tänka och förhålla oss. Den största behållningen blev att vår erfarenhet av Sharemusic togs emot med entusiasm och glädje. Många frågor ställdes och samtalen ledde mina tankar ytterligare en bit. Det som slog mig då jag efter avslutad arbetsdag gick i Minsk och blev guidad bland choklad och Vodkastånden var att vi alla delar ett stycke liv men med olika förutsättningar.

Som svensk förälder till en funktionshindrad ungdom har jag mycket att vara tacksam över. Glädjen och sorgen delar jag med andra föräldrar världen över som är i liknande situation. Däremot är den sociala välfärden och trygghetssystemen i Sverige något att önska människor i Öst. Liksom synen på funktionshinder - tillgång eller belastning för samhället. Tack för en fantastisk möjlighet att dela ett stycke liv i Vitryssland.

Johan Hagström, Lund

När världen utanför försvinner

Efter tis- ons- och torsdagens underbara arbete på universitetet hade en ny kontakt skapats. Vi blev nu inbjudna till ett dagcenter i centrala Minsk, för att hålla workshop i två timmar på torsdagseftermiddagen. Så efter att ha kastat i oss lite mat på en lunchrestaurang i staden, småsprang vi genom tunnelbanesystemet och sen vidare med buss.

Jag är glad att vi alla satsade och stressade, fastän vi egentligen var helt slut och inte ens hann äta färdigt. För när vi kom fram till dagcentret, endast 3 minuter sena, satt alla deltagare där redan, i en ring i ett litet intimt rum. Mycket förväntansfulla. Det var en märklig syn! De flesta satt raka i ryggen med handflatorna fint placerade på låren. Spralliga i sitt inre, men lugna till det yttre. Jag kände:
- Wow, här kommer det hända…!
Jag var därför inte sugen på att byta rum till något större, alltså själva utrymmet i entrén till dagcentret.

Det som följer, önskar jag att jag kunde dela med mig av och finna ord…
Men som vanligt, är det svårt att hitta ord, som värdigt kan beskriva den magi, som uppstår i varje ögonblick i vissa danser. När världen utanför försvinner, och tid och rum finner sina egna lagar. Dansen blev ett utforskande av ögonblicken och deltagarnas föränderliga själsliga tillstånd.

Uttryckslusten hos deltagarna var enorm, och livslusten slog i taket under dessa timmar. Som en ung kvinna uttryckte det, efter en rätt krävande dans:
- Jag var tyngdlös.
Hennes ben darrade av svårigheterna i danserna vi gjorde tillsammans. (Bara att resa sig upp och ta sig till toaletten såg ut som en kamp mot gravitationen.) Och nu då denna känsla av att lätt sväva i dans!

Livet, i varje ögonblick, var närvarande, och danssjälen tog över!
Ännu en gång dessa magiska stunder, i andan: Sharemusic!
Tack så mycket!

Helene Karabuda, dansare och koreograf

"Dance and music are much better than pills"!

"Music can heal"! "Dance and music are much better than pills"! HJÄLP! Vilka "Halleluja-moments" vi har upplevt under veckan i Vitryssland. Vi tänkte lite olika och vi pratade olika, men med musik och rörelser så kommer man ändå sååå nära varandra!!

Så mycket värme, öppna sinnen och glädje som vi har mött, trots att resurserna är små och ovissheten för hur framtiden för vuxna med funktionshinder ska se ut är stor. Jag har fått perspektiv på tillvaron - oj, vad vi har det bra här! Vad klagar vi för egentligen?

Mariann Caping Stener, Sjukgymnast, Vuxenhabiliteringen Fyrbodal

Belart i Minsk

Den 8-10 december var vi i Minsk för att arbeta med vårt förstudieprojekt Belart som handlar om att använda konstnärliga uttryck i rehabilitering/habilitering.Vi var sammanlagt 7 personer från Sverige som deltog. Den första dagen hade vi seminarium där vi pratade utifrån våra olika infallsvinklar såsom sjukgymnast, konstutövare, förälder, verksamhetsansvarig, forskare etc.

Deltagare i seminariet var föräldrar till barn m funktionsnedsättning, lärare och studenter från universitetet samt personer som på olika sätt arbetar och möter personer med funktions-nedsättning.

Dag två och tre var det praktiska workshops - en form av Tasterdays - för att ge alla en möjlighet till egen upplevelse. Och det blev många upplevelser för oss alla som var där. De yngsta deltagarna var ca 4 år och uppåt och tillsammans skapades mycket musik och rörelse.

Sista dagen avslutade vi med att bjuda på glögg och pepparkakor och sjunga Lucia-sången. Alla fick sina intyg och chans att reflektera över dagarnas innehåll. Gensvaret var enormt och känslosamt. Vi förstod att detta var en stark upplevelse för många, som förhoppningsvis kan följas av en gemensam fortsättning.