Turné!

Idag var det då dags för den stora dagen - föreställning(ar)!På vägen till vår mötesplats spelar de hög musik och flera kvinnor dansar. Jag skymtar en brudklänning och förstår bröllop! Det är torsdag och det är en veckodag då man kan  gifta sig här i Albanien.

Izet hade beställt två  minibussar och även om de packade in fler personer än antal säten så fick vi inte plats. Så vi fick ringa efter en till. Alla var så exalterade över att ge sig iväg! Krokig väg sista biten och högst uppe i Bicaj låg skolan på en höjd med de ståtliga bergen bakom.Väl framme på skolan hann vi inte mer än fram förrän det vällde ut elever. Missförstånd med tiden men de fick helt enkelt vänta tills vi blev klara. Först skulle vi hitta en lämplig plats och se till att få ström. Intill skolans staket eldade man sopor och på baksidan var hela skolgården täckt av krossat glas. På framsidan var det inte slätt utan en hel del stenar men det var bara att välja ut en plats.

En elev inledde med att sjunga Albaniens nationalsång och hennes stämma var helt otroligt. Det var rörande och stå där omgiven av de fantastiskt vackra bergen och den blåa himlen, lyssna till solosången och se flera hundra barn förväntansfulla. Barnen - Albaniens framtid.

Åh, visst gick det bra att spela upp! Ingen repetition innan så den föreställningen blev snarare ett genrep till eftermiddagen. Vi avslutade med att alla spelade och Mike lärde ut rörelser och ljud till skoleleverna som de fick göra till musiken. Hela skolgården gungade av glädje! Efteråt blev Mike erbjuden jobbet som musiklärare på skolan av rektorn..!

Sedan tillbaks till Kukës och hotell  Bar America där vi gjorde en utvärdering tillsammans. Och eftersom vi hade lite extra tid fick alla möjlighet att spela soundbeam. Sedan promenerade vi till nästa skola. Eleverna var redan ute och väntade. Vi riggade och medan vi väntade på lokal-TV körde Mike igång publiken. Den här gången visste alla vad som gällde och det blev riktigt ordentligt fokus.Fantastiskt!

Nu återstår bara en pratstund med Lirie och Izet ikväll och sedan bär det hemåt imorgon. Det känns som om vi har varit här betydligt längre än de få dagar det är. Intensivt, mycket intryck och härliga upplevelser!

Workshopdag 2

Puh, idag har det varit jobbigt - men kul! Det blev en tidig kväll... Eftersom vi ska framträda redan imorgon var det bara att börja repetera det som vi hade valt ut. Idag var vi tvungna att byta lokal och vi hade fått tillgång till pensionärernas aktivitetssal i Sociala Centret. Akustiken var inte den bästa så alla ljud bara rullade runt. Under eftermiddagen gassade solen, så både barn och vuxna kroknade. Men alla jobbade på förvånansvärt bra, även om det var en del hyss och koncentrationssvårigheter på vägen.

Mike hade redigerat inspelningar från gårdagens arbete och nu skulle vi få det hela att knytas ihop. Vi har tre huvuddelar - först har vi krigarnas del och den har barnen inte sett ännu. Ni skulle sett ALB-AID gänget! De hade kanske inte världens roligaste uppgifter på förmiddagen, men  ni skulle ha sett hur de sedan  gick loss ordentligt. Det gick verkligen in för att blir krigare på alla sätt och vis. Kanske inte riktigt såhär butiken Newyorker hade tänkt sig att vi skulle använda deras lager av kulörta scarves!

Den andra delen består av två små korta rörelsersekvenser som kommer från de grafiska bilderna och de mindre barnen som rör sig under transparenta tyger. Lyckan var stor hos flera av dem!

Sedan kommer handdansstycket. Vi tyckte det skulle vara slut där men barnen vill prompt spela live, så på ngt sätt ska det bli ett stort jam på slutet där vi ska få med publiken dessutom.Men det får vi ta imorgon för tiden tog slut.....

Workshopdag 1

Vår första workshopdag har varit innehållsrik! Det var ett tämligen  stort gäng som dök upp i konferenslokalen på hotellet där vi bor. 14 elever från de fem olika skolorna här i Kukës, gänget från ALB-AID och så de mindre barnen från sociala centret. Totalt 26 personer + lite lärare...

Micaela introducerade grafiska symboler som inspiration för rörelsearbetet och på bilden ovan är det Christer som får några killar att utforska nya rörelser. Gruppen fick måla egna grafiska bilder eller snarare partitur som sedan användes både för att göra rörelsemönster och i musikarbetet. Det blev olika vokala ljud som sattes samman till en komposition.

Sedan arbetade vi med handrörelser och alla fick vita målarhandskar. Otroligt effektfullt och snyggt!

Gruppen från ALB-AID hade en egen session när barnen hade gått hem och det resulterade i inspelning av två  musikstycken. Vi har nu krigarnas musikstycke och ett fantastiskt stycke med ukelele och Lutfi som sjunger med sin speciella röst.

Ikväll har vi gått igenom allt material, för det blev en hel del och gjort ett upplägg som förhoppningsvis ska fungera.För det här är ett tämligen kort, men intensivt projekt, så vi har bara en workshopdag till innan det är dags för föreställning. Och sen ska vi på turné!!Känns smått surrealistiskt med tanke på hur många vi är, att det är flera rullstolar som ska med, att taxibussar ska fixas och vi ska få ihop allt tills dess.Och diskussionen om vilken by vi skulle välja avgjordes helt av Izet o Lirie, som diskuterade vägstandarden och hur barnen i rullstol skulle klara resan!

På torsdag ska alltså  hela gänget åka till en by, ca 30 min resväg härifrån och vi ska framträda på en skolgård. Sedan åker vi tillbaks till Kukës o gör ett framträdande på en av de större skolorna. Och det blir också på en skolgård, som mest består av en stor betongplan, militärbunkrar, trasiga bänkar och några träd. Alltså en utmaning för att få till en helt annan känsla!

Och nu?

Hemma i Sverige igen efter att ha lämnat Tirana vid 5-tiden i morse efter några få timmars sömn. Gårdagen blev intensiv och vi var helt slut när vi lämnade Kukës.

Visst blev det en föreställning till sist, men det var nog det absolut rörigaste genrep som både Mike och jag har upplevt. Det kändes som om vi hade förlorat kontrollen... En person m nyckelroll saknades, men dök upp lagom i tid. Izet hade tagit med kostymer till vargen och kaninen som de plötsligt började prova mitt i. Men som det oftast blir till slut, så infann sig ett fokus och en koncentration när det väl var dags och som gjorde att det hela blev riktigt bra. Och det var härligt att se barnens glädje och ALB-aid gruppens entusiasm, som ingen kunde undgå.

Vi hade en liten publik med bl a personal från kommunen, vice borgmästaren som höll tal efteråt och tackade och lokal-TV som filmade. Och framförallt var föräldrarna där och det var kanske ändå viktigast.

För den här miniföreställningen var egentligen det viktigaste målet med det här projektet. Dels att få möjlighet att visa upp workshoparbete för andra, men också att ge en liten glimt av vilken betydelse en föreställning kan ha i påverksansarbete. För det är just det som det här projektet handlar om. Att lyfta fram människor med funktionsnedsättning och visa på möjligheter. Att alla är värdefulla och kan uttrycka något.

Med den verklighet vi har i Sverige är det svårt att ta in kontexten som råder i Kukës. Lirie som ansvarar för centret berättade efteråt hur de har gjort hembesök hos familjer med barn som har funktionsnedsättning och att gensvaret hos föräldrarna inte var det de hoppades på. Tvärtom - många föräldrarna vill inte samarbeta. De skäms över sina barn och vill inte ge dem möjlighet att delta i aktiviteter. De väljer hellre att ha barnen hemma än att låta dem gå i skola eller till centret. Lirie menar att Kukës är långt efter övriga Albanien och att i städer som Vlora och Tirana råder det en helt annan syn på funktionshinder.

Därför är det så oerhört viktigt med gruppen från ALB-Aid, som verkligen lyfter fram sin funktionsnedsättning och visar att det inte hindrar dem från att vara aktiva. De är oerhört stolta över vad de kan göra - trots sin skador. De gjorde en jägarscen i spelet och en av dem uttryckte: "Det är jättebra att vi visar att vi kan jaga, trots att vi har funktionsnedsättning".

Så vad ska hända nu? Alla inblandade vill fortsätta samarbetet. Vi har diskuterat tänkbara alternativ - alltifrån en Share Music-kurs med deltagare också från Sverige, som arbetar fram en föreställning som kan spelas i den stora utomhusteatern. Men det är nog ett mera långsiktigt mål att sträva efter. Nästa steg tror vi är att jobba med en föreställning som involverar fler lokalt. Kanske musiklärarna från de fem skolorna kunde delta med en funktionshindrad elev från sin skola (för det finns elever med funktionsnedsättning om än alltför få) tillsammans med den här gruppen? Och så spelar man utanför varje skola och bjuder in föräldrarorganisationerna att närvara. På så sätt hoppas vi att man börjar prata o att vi sakta men säkert kan förändra synen så att man anser att människor med funktionsnedsättning är ok.

Lirie avslutar sin beskrivning av situationen i Kukës med att säga: "Det är en mörk bild jag beskriver, men så är verkligheten. Men jag är ändå optimistisk inför framtiden - trots allt."

Och jag tänker att det vi kan fortsätta bidra med i förändringsarbetet är att förmedla det vi kan och vet fungerar. Att kommunicera genom scenkonst är oslagbart. Och det är därför vi behövs och ska återvända.

Sophia

Imorgon - forestallning!

En tva dagars workshop med uppspel. Kan det bli nagot?? Joda, men det
rader visst kaos. Nar Mike instruerar pa engelska kommer det markligt
nog sisadar fyra instruktioner pa albanska tillbaks. Sa personen som
ska ta emot instruktionen blir nagot konfunderad. Och vi undrar vad som
sagts eftersom det i regel endast ar en av dem som pratar som forstar
engelska... Men valviljan ar enorm!!

Vi har nu ett antal sma scener som vi satter ihop med musikstycken
daremellan. I eftermiddags vad det musik som gallde - en av killarna sa
igar till oss att pa formiddagen kan ni kora er agenda och det ni har
planerat men pa eftermiddagen ar det var och da ska vi spela!

Vi fick en extra medlem i gruppen under dagen. En kille som har
forlorat bada handerna och benen pga mina men som spelar piano anda.
Han satter en plasthylsa pa protesen som blir ett forlangt finger som
han spelar med. Och allt gick i traditionella skalor som vi sedan
byggde vidare pa.Fonstrerna var vidoppna och vi hade bade sma oh stora
ahorare...

Nu ar det dags att fa nagra timmars somn innan boneutroparen kallar
till ny dag...!

Sophia

Hemligt mote

Nu ar det sen kvall efter en otroligt lang och innehallsrik dag. Under formiddagen var gruppen narmare 20 personer. Lokalen ar liten men fungerar och det blir annorlunda fokus an i en storre lokal.Och akustiken ar helt ok, vilket ar en fordel nar alla ska spela samtidigt!

Vi introducerade vara 4 karaktarer som ar: Winni - krokodil, Bobby -varg m randiga sockar, Bugi - orange alg med blavita sockar och Boss - liten kaninen. De har alla blivit inbjudna till ett hemligt mote men ingen vet vad som ska handa. Idag har de i grupper fatt arbeta med resan till motet pa berget.

Under eftermiddagen var det den mindre gruppen och vi spelade tillsammans. Det blev flera olika improvisationer som Mike har spelat in for att vi ska kunna anvanda.

Ikvall har vi traffat Rifat och Lavdrim fran var partnerorganisation och pratat om allt som handeroch desvarre inte hander har nufortiden. Arbetslosheten ar ett stort problem och den naringsgren som gar bast ar cafeer. Ca 50 % ar arbetslosa och framforallt ar det kvinnor som ej har nagon sysselsattning. Sa vad gor man?Man sitter tre timmar med samma kopp och sen gar man till cafeet bredvid. Men det ar inte kvinnorna som sitter pa cafeerna....

Sa forutom allt som hander i vart projekt ar det en massa andra intryck som skoljer over en. Allt som berattas. Tankarna snurrar....

Sophia

Dags for Mundesi II!

Nu ar vi antligen pa plats i Kukes, som bjuder pa sol och lite varme.

Mike och jag sammanstralade i Tirana igar och idag har vi tagit oss hit upp till norra Albanien. Vi gick direkt till Social Center, dar vi traffade barnen som vi ska arbeta med. Gruppen kommer dessutom besta av ungdomar som centret har kontakt med samt fem personer fran organisationen ALB-aid, minskadeforeningen.

Dagen har agnats at planering och forberedelser. Vi har bytt lokal eftersom det blir tre rullstolsburna deltagare och alltfor jobbigt att bara uppfor trapporna. Vi har packat upp instrument och material, forberett sang som vi ska lara ut, men som ska goras klart av gruppen
som far skriva texten!

Det kanns otroligt bra att vara tillbaks och folk ar valdigt vanliga. Var vard Shpetim tyckte det var fantastiskt att vi gar pa gatorna och halsar pa folk som han inte kanner, trots att han bor har....!

Sedan ar det manga barn, som vi inte kanner, som vill prata med oss. Men de vill ova sin engelska och staller fragor. Kul tycker vi!

Sophia

På återseende..

Nästa gång hoppas vi hela vägen är klar..!

Basstämman i köksorkestern

Kulturutbyte!

Vi bad barnen lära oss en dans o en sång.

Övningar

Uppvisning

Eftertankar...

Tillbaks hemma efter en väldigt lång resa. Vi lämnade Kükes med ett visst vemod och med många intryck, upplevelser och tankar. Samtidigt undrar vi förstås vilket avtryck vi har gjort. Deltagarna vi har mött har kommit från olika platser och lever med olika förutsättningar.Det var dels unga studenter/volontärer som tillhör vår partnerorganisation och dels män från landsbygden i Has-området, som alla har skadats av minor.Det var också ett par rullstolsburna personer och de som arbetar inom sociala fältet.

Alla fick i uppgift att summera med ett fåtal ord och här är några kommentarer:

- Annorlunda och intressant
-Jag är väldigt glad över aktiviteten
- Jag känner att jag är värd mycket
-Kom igen!

Den yngre gruppen bestod av barn som deltar i kulturcentrets aktiviteter samt några barn med funktionsnedsättning från ett center. De fick också samma uppgift att finna ett ord och då var kommentarerna bl a :

- Instrumenten
- Skulpturerna
- Magiska tuggummit ( en rolig övning Mike gjorde)

Vi förstod att särskilt de yngre tyckte det var väldigt roligt att få spela på instrument de inte hade sett innan. Speciellt tjejerna tycktes uppskatta övningen då vi byggde skulpurer med varandra.

Nästa steg i det här projektet är att en grupp på 3-5 personer ska delta i en av våra höstkurser i Sverige och förhoppningsvis kan det sedan bildas en liten arbetsgrupp som kan fundera på framtida projekt. En hel del tid har ägnats åt att diskutera framtiden och intresse finns. Vi träffade bl a utbildningsansvarig i regionen och han ville gärna se ett framtida projekt med utbildning av lärare.

Flera vägar kan vi välja och det gäller att skynda långsamt och klokt så att det blir bra.

Nu har vi tagit ett litet steg och det känns fantastiskt roligt!

Och slutligen..!

Och nu ar var resa nastan over. Idag har vi arbetat med barn fran kulturcentret och sociala centret dvs barn med funktionsnedsattning. Och wow, vi hade roligt! Forst gav de oss en show med traditionella danser och sanger iforda folkdrakter.

Vi arbetade med liknande saker som vi gjort tidigare i veckan dvs en mix av musik, inspelning, rorelse etc.

Vi fick ocksa chansen att lara oss traditionell dans och en sang. De kontrollerade vart uttal bade genom att lyssna och lasa pa lapparna.

Ikvall gjorde vi en utflykt till Kosovo for cafebesok.Valdigt trevligt och otroligt vacker plats!

Imorgonbitti vantar en liten utvardering innan vi ska ta oss ned till Tirana och flygen norrut.

Soundbeamsolo

Bildberättelser

Idag har vi lagt till en "stillbild". Grupperna fick valja sjalva hur de ville att deras lilla story skulle avslutas. Sedan bestamde de ljud och musik de ville ha, som spelades av en annan grupp alt var inspelad bearbetad musik.

Koksorkestern sattes ihop med sangen och blev ett langre musikstycke. Vi avslutade dagen med att gora som en "forestallning" for oss sjalva.Alla fick sedan skriva ord som sammanfattade deras upplevelse av de har tva dagarna.
Mycket har gjorts och det har varit intressant att se gruppen utvecklas.
Imorgon ska vi arbeta med unga i aldern 10-15 ar, foraldrar och larare.

Foton!

Fran koksorkester till familjevald

Det ar alltid lika spannande att mota en ny grupp. Nastan 30 personer var pa plats och vantade otaligt pa att vi skulle borja.Vi hade packat upp vara instrument och manga gick och testade och var spelsugna. Efter att ha botaniserat i restaurangens kok hde vi fatt ihop stora platsbunkar och soptunnor, otroligt stora grytlock som vi ska forsoka hanga upp som gongar och en mangd bestick.

Efter en lite trevande start , dar det marktes att vart arbetssatt var nytt for manga sa blev det senare full energi i rummet.Vi jobbade med rosten och kroppen for att komma igang ordentligt. Mike gjorde ljudinspelningar som aterkom senare under dagen i bearbetad version. Lasse satte ihop koksorkestern och soptunnan och baljan i plast hade ordentliga bastoner!

En del av dagen arbetade vi med att skapa "stillbilder" som illustrerade olika situationer. Vi utgick ifran olika kanslor som ilska, gladje, sorg, radsla etc. Och det var otroligt vilka bilder som skapades utifran ett enda ord.Det blev inte bara bilder utan sma scener som illustrerade bl a familjevald och galenskap.

Soundbeamen har vi ocksa introducerat och gett tillfallen till solospel. Ett gemensamt musikstycke md en kort sang har vi ocksa skapat tillsammans. Imorgon ska vi utveckla en del av materialet vidare samt gora nytt for att satta ihop innan vi skiljs at.

Dagen avslutades med gemensam lunch utomhus i den skona varmen.

/Sophia

Dags för Mundesi i Albanien

Efter en lång resa är vi på plats for projektstart! Nu väntar tre dagar med workshops. Mike har kommit från England och Lasse och jag från Sverige.

Vi har rest på den nya vagen från Tirana. Helt otroligt att slippa 2500 kurvor och få åka motorväg istället! När jag var här i juni öppnade tunneln och både Kosovos och Albaniens presidenter var på plats. Från att ha varit en isolerad del av Albanien är det nu en centralort mittemellan de båda ländernas huvudstäder.

Nu ikväll har vi kollat in lokalen och beställt köksredskap att använda till morgondagens workshop. Inga instrument finns här men vi har allt möjligt med i bagaget. Så det var ganska tungt...!