24 oktober 2013

På båda sidor om spegeln


Man är alltid nyfiken på att veta vad turister eller invandrare tycker om ens hemland. Själv har jag haft sådana frågor många gånger. Vad vet folket i Vitryssland om Sverige egentligen? Jo, alla känner till Abba och Astrid Lindgren, Nobelpriset och IKEA. De har bilden av ett land med  kreativt och annorlunda mode och inredning, mängder av innovationer och framgångsrika entreprenörer.

Men under de senaste månaderna har jag haft möjlighet att reflektera mycket över Ryssland. Sedan Share Music påbörjade kursen Steps to Export Business Sweden, har vi jobbat intensivt och engagerat med en internationalisering som mål. Tillsammans med andra företag har vi lagt mycket energi på att kartlägga vår verksamhetsprofil, formulera vår affärsidé och vision, och välja rätt produkter som ska exporteras. För även den mest spännande affärsidén kan misslyckas, om den är svårförklarlig eller för komplicerad.

Samtidigt samlade vi information om vilka marknader som skulle kunna väljas och resonerade kring det. Innan man lägger ett erbjudande på bordet, försöker man att sätta sig in i kundens ställe och följa dennes tankar. Men hur man tänker och fattar beslut skiftar mycket beroende på vilket land man kommer ifrån, inte sant? Affärskulturen i Ryssland är naturligtvis annorlunda i jämförelse med Sverige. Ibland åker den på samma räls som i andra postsovjetiska länder, där man ofta har samma beteendemönster. 

Visst är det bra att vara förberedd och medveten om det! Samtidigt är det lätt att trampa i stereotypens fälla och missa de viktiga små detaljerna som gör stor skillnad.  För oss har Steps to Export varit ett fantastiskt verktyg som hjälpt oss  att titta på vår verksamhet närmare och överväga: ska vi satsa på de nya marknaderna?

I boken Funky Business Forever skriver författarna Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle att det nuförtiden finns många olika alternativ att välja bland, många utmaningar och konkurrenter. Därför är det både extra komplicerat  och extra roligt att få kunders förtroende i ett annat land, där det finns människor med andra språk, historia och kultur. 

Vad krävs för att Share Music  ska kunna utvecklas ännu mer internationellt? För att kunna göra det behöver vi framförallt hitta bra partners och lära känna deras behov. Det handlar mycket om psykologi. Vi har tittat på vilka fördelar det  finns med Share Musics kurser och vilken nytta våra kunder kan ha av dem. Vi har inspirerats och har lärt oss otroligt mycket, måste jag säga! Vi har fått mycket värdefull kunskap som förhoppningsvis öppnar nya dörrar för oss i framtiden.

Natallia Pisareva

22 oktober 2013

Dansturné med en liten kropp

Ett år har gått. Ett år som dansare i Hi-Hat Xpres, innan dess var jag amatör. 

Jag har lärt mig älska scenen, rampluset, såklart människorna jag utvecklas tillsammans med, de tajta guldiga trikåtajtsen jag bär, alla paljetter och allt glitter-den ström av glitterspray vi duschar under just före vi ska in och entra scenen…! Och jag har lärt mig att älska min kropp. Min kropp som verktyg, som konst, som medel i kommunikation, som medel i det jag vill förmedla. Som något att visa upp. 

Jag har lärt mig att uppskatta min rullstol, ha ha ha, ja vi var bekanta redan innan såklart, men nu, nu är den lika älskvärd. Den är min extension. För nyskapande, lärdomar, uppmärksamhet, möjlighet och smidighet. Och det är jag själv som besitter största förmågan att samarbeta med den och få oss att tillsammans skapa. 

Andra kan bara agera med den som nybörjare. Mina utmaningar i dansen är inte att vara hon i rullstol, o nej. Där är utmaningen att vara hon utan den. Att kunna hålla balans, men också att kunna tappa den-vingla och kanske återta den igen och att samtidigt vara kvar i en närvaro av dansen. Stoltheten. Tillåtande. Där jag fortfarande bär upp den karaktär jag är tilldelad. Där jag känner mig hel än fast känslan är som att vara naken, utan stabiliteten, tryggheten, stolen. 

Från en repetition till en av scenerna, ankscenen, lärde någon mig att enda sättet att få det att se bra ut när vi dansar anka, är att verkligen gå in i att vara anka. Tro mig, det tog många repetitioner och stunder framför spegeln innan jag, (HE!) gick med på att känna mig som en anka. Kanske lika många tränande stunder som det tog innan jag, ja jag, gick med på att känna mig som dansare. Ännu kan jag inte ta buggstegen eller inte heller höra skillnaden mellan schottis och polska. Men lika kapabel att lyssna, känna och skapa. 

I dansen har min kropp tagits på allvar, förutsättningarna för kroppen sätts i fokus i uppdraget och inför scenen. Den är prioriterad eftersom den varit verktyget. Min kropp har varit utgångspunkten för rörelserna och för jobbet. För varje stund jag tränar lär sig min kropp att koordinera musklerna på nya sätt och jag tränar mina tankar att se, att kapaciteten tar inte stopp där jag tidigare trodde. Kroppen är inte 2dimensionell  som vi ser den i en spegel- den är 3dimensionell och möjligheterna av rörelser ökar i innebörden av detta. Det är något jag lärt mig, och fortfarande lär mig Och ännu finns massor av nya vinklar att upptäcka.

Vad vill jag då ha sagt? Jo, det är numer ett ganska välkänt begrepp att endast våra tankar stoppar oss i att göra det vi vill. Men hur mycket har vi tänkt på hur tankarna hindrar vår kropp att få tala fritt? Vad händer då vi lyssnar på den, prioriterar dess behov, samarbetar, koordinerar musklerna på nya sätt, vad händer då vi tror på vår kropp? Då vi behandlar den med värdighet och respekt. Låt oss prova..!

Marlene Bergqvist
dansare i Hi-Hat Xpres och bloggare
Läs hennes blogg: LYCKOST OCH SURDEG


18 oktober 2013

Vara – Weekend Xpres kurs

Fredag
På fredagen tog jag och Helena emot förväntansfulla deltagare till helgens weekendkurs i Vara. Efter incheckning och lite mat i magarna så började vi med första workshopen. De konstnärliga ledarna var Veera Suvalo Grimberg och Malin Rönnerman (dans) och Paul Bothén (musikteknologi). Veera och Malin hade lite dansövningar med oss. Och Paul visade hur man kunde skapa musik med en Ipad.
Lördag
Vi började morgonen med ett möte, med lite info om dagen. Sedan körde vi gång med dans och musikteknologi. På eftermiddagen delade vi upp gruppen. Några tränade dans; vi fick lära oss två scener ur Hi-Hat Xpres. De andra fick skapa olika duetter inom musikteknologi. Duetterna skapades genom att en person gjorde ljud på Ipaden och den andra personen rörde sig framför Soundbeamen.
Soundbeamen är ett instrument som ser ut som en liten tratt/mikrofon på ett stativ. När man rör sig framför den – hela kroppen eller kanske bara ett litet finger – så blir det ljud. Soundbeamen är kopplad till exempelvis en keyboard eller ett musikprogram, så man kan välja vilket typ av ljud man vill ha. Andra gjorde duetter genom att en berättade något och den andra spelade ett instrument till detta. Alla fick testa på det.
Kvällen avslutades med en liten kvällskonsert. Vi fick se fina dansnummer och lyssna till bra musik. Det spelades både keyboard, flöjt och trumpet.
Söndag
På söndagen satte vi samman flera av de danser och musiknummer som vi hade skapat. Kursen avslutades med ett uppspel av det som satts samman. Vi hade en rolig och inspirerande helg!

/Karin

15 oktober 2013

Fotoalbum - Weekend Xpres på Vara Folkhögskola


4 oktober 2013

Så mycket kreativitet i luften!

Nyligen befann jag mig av en slump i Hamburg och där blev det ett spontant möte med en av våra nya kontakter i Tyskland: Barner 16. Föreningen har en unik verksamhet med ca 80 fast- och frilansanställda - ett nätverk av olika kulturprojekt och konstnärer med och utan funktionsnedsättning.

Kai Boysen, verksamhetschef och musiker, berättar för mig att allt började med bandet Station 17 för drygt 25 år sen. Ett ”inkluderat” band, som fick stor uppmärksamhet i Tyskland, samt skivkontrakt med samma skivbolag som Depeche Mode ligger på. Turnéer och konserter på de största musikfestivalerna i Europa följde samt åtta skivor till. 
Genom deras framgång kom idén att skapa en daglig verksamhet som fokuserar helt och hållet på musik och konst. Trots stora byråkratiska hinder blev idén realitet och nu ligger Barners huvudkontor mitt i Hamburg Altona, mellan gröna alléer och byggnader täckta med grafittikonst.
På en rundtur visar mig Kai deras repetitionslokaler, studior, ett digitalt redigeringsrum och presenterar mig för deras egna skivbolag med bokning och marknadsföringsavdelning. Barner 16 har lyckats etablera sin verksamhet, där de kan utveckla egna projekt från början till slut – från idé till marknadsföring, distribution och försäljning. De erbjuder även deras tjänster till företag, som i sin tur finansierar nya projekt. Bl.a. har de även ett eget tryckeri och en designlokal mitt i centrala Hamburg.
Jag kikar lite på Station 17 när de repeterar, och frågar musikerna om de trivs här. Leende svarar alla med ja och berättar att de snart åker på turné igen. Det blir två veckor totalt, hela kittet, bo i turnébuss och spela på kända rockklubbar. Alla tycker det ska bli jätteroligt!
Stämningen är god och det ligger så mycket kreativitet i luften. Jag skulle gärna vilja stanna längre för det finns så mycket mer att se. Men nu vill Kai veta mer om oss - de gillar Share Musics verksamhet och vill gärna komma på besök till Sverige. Hej då Hamburg, hoppas vi ses snart igen! 

Här kan du kolla på Station 17s nya video på youtube: Alles für Alle

Jennifer Nordström