En inspirerande WORKshopdag

Söndagen den 26 januari 2014 samlades ett gäng förväntansfulla personer på Balettakademien i Stockholm. Som vanligt när Share Music är i farten var skaran allt ifrån nybörjare till proffs, vilket jag personligen tycker gör dynamiken väldigt fin!

Dagen leddes av koreografen Alexander Gottfarb och bland det första jag lade märke till var hans sätt att bemöta oss på. Det som för mig är väldigt viktigt i mitt intressepolitiska arbete blev här så uppenbart genom en enkel handling. Det visade sig nämligen vara en monitor ut till caféet respektive entrén som visade allt vi gjorde inne i salen. Alexander informerade om detta och frågade om någon var emot att bli filmad. När han inte fick något svar, svarade han själv "då ber jag dem att stänga av skärmen".

Dagen handlade om rörelse, både individuellt, i par samt i grupp. Varifrån kommer en rörelse och vad händer på vägen till den blir en färdig produkt? Vi fick tre skilda områden att arbeta utifrån: militär, sport och religion. Det viktiga var inte resultatet utan vägen dit samt att försöka hålla fokus så att man inte ändrade rörelsen mitt i det man hade påbörjat. 

När vi arbetade parvis skulle man i den ena övningen spegla varandra och i nästa skulle vi gissa varandras figurer vilka skulle vara utifrån militär, sport och religion. Koncentrationen var på topp, men jag kan erkänna att det var svårt att hålla sig till just den första tanken av en figur, det var lätt att vilja hoppa till nästa och gå vidare.

Nu drar jag en parallell till retorikens värld, något som jag själv är väldigt intresserad av. Ordet retorik betyder konsten att tala så att åhöraren lyssnar. Denna parallell har jag tänkt på många gånger då man som dansare står inför publik. Det viktiga i dansen är vad publiken ser och hur den uppfattar det som sker på scenen. För att komma till publikens hjärtan måste den som står på scenen fundera hur rörelsen i det här fallet kommer att bli betraktad.

Tack för en inspirerande WORKshopdag!

Hälsar Anna Westerberg

Läs mer om Share Musics projekt WORK 

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

Tiden går fort när man har roligt sägs det och det stämmer bra. 2013 har präglats av att det hänt mycket roligt och nytt! 

Vi har firat 10-års jubileum och med Hi-Hat Xpres turnerade vi runt i Sverige samt spelade för publiken på Nordirland och i Polen.  

2014 kommer det fler spännande projekt, kurser och tillfällen att träffas. Januari inleds med workshopdagar i dans och musikteknologi där alla är välkomna. 

Dessutom kommer vi snart att presentera vårt nya kursprogram för 2014. Håll utkik eller skicka ett mail till info@sharemusic.se om du vill få kursprogrammet.

Sophia, Åsa, Karin, Helena, Natallia och Jennifer tackar
Share Music tackar alla underbara människor som följt, hjälpt och stöttat oss under året! Ett stort tack till våra gästbloggare Anna, Hannes, Karin Delén, Marlene, Irsa och Simon!

Vi vill gärna låta er ta del av vad vi har upplevt 2013 - med kortfilmen Hi-Hat Xpres On Tour

Hälsningar från Gränna

Sophia, Åsa, Karin, Helena, Natallia, Jennifer

Alla bilder från Hi-Hat Xpres föreställningen i Kraków
fotograf: Mikolaj Zajac

workshops i dans och musikteknologi

Dansturné med en liten kropp

Ett år har gått. Ett år som dansare i Hi-Hat Xpres, innan dess var jag amatör. 

Jag har lärt mig älska scenen, rampluset, såklart människorna jag utvecklas tillsammans med, de tajta guldiga trikåtajtsen jag bär, alla paljetter och allt glitter-den ström av glitterspray vi duschar under just före vi ska in och entra scenen…! Och jag har lärt mig att älska min kropp. Min kropp som verktyg, som konst, som medel i kommunikation, som medel i det jag vill förmedla. Som något att visa upp. 

Jag har lärt mig att uppskatta min rullstol, ha ha ha, ja vi var bekanta redan innan såklart, men nu, nu är den lika älskvärd. Den är min extension. För nyskapande, lärdomar, uppmärksamhet, möjlighet och smidighet. Och det är jag själv som besitter största förmågan att samarbeta med den och få oss att tillsammans skapa. 

Andra kan bara agera med den som nybörjare. Mina utmaningar i dansen är inte att vara hon i rullstol, o nej. Där är utmaningen att vara hon utan den. Att kunna hålla balans, men också att kunna tappa den-vingla och kanske återta den igen och att samtidigt vara kvar i en närvaro av dansen. Stoltheten. Tillåtande. Där jag fortfarande bär upp den karaktär jag är tilldelad. Där jag känner mig hel än fast känslan är som att vara naken, utan stabiliteten, tryggheten, stolen. 

Från en repetition till en av scenerna, ankscenen, lärde någon mig att enda sättet att få det att se bra ut när vi dansar anka, är att verkligen gå in i att vara anka. Tro mig, det tog många repetitioner och stunder framför spegeln innan jag, (HE!) gick med på att känna mig som en anka. Kanske lika många tränande stunder som det tog innan jag, ja jag, gick med på att känna mig som dansare. Ännu kan jag inte ta buggstegen eller inte heller höra skillnaden mellan schottis och polska. Men lika kapabel att lyssna, känna och skapa. 

I dansen har min kropp tagits på allvar, förutsättningarna för kroppen sätts i fokus i uppdraget och inför scenen. Den är prioriterad eftersom den varit verktyget. Min kropp har varit utgångspunkten för rörelserna och för jobbet. För varje stund jag tränar lär sig min kropp att koordinera musklerna på nya sätt och jag tränar mina tankar att se, att kapaciteten tar inte stopp där jag tidigare trodde. Kroppen är inte 2dimensionell  som vi ser den i en spegel- den är 3dimensionell och möjligheterna av rörelser ökar i innebörden av detta. Det är något jag lärt mig, och fortfarande lär mig Och ännu finns massor av nya vinklar att upptäcka.

Vad vill jag då ha sagt? Jo, det är numer ett ganska välkänt begrepp att endast våra tankar stoppar oss i att göra det vi vill. Men hur mycket har vi tänkt på hur tankarna hindrar vår kropp att få tala fritt? Vad händer då vi lyssnar på den, prioriterar dess behov, samarbetar, koordinerar musklerna på nya sätt, vad händer då vi tror på vår kropp? Då vi behandlar den med värdighet och respekt. Låt oss prova..!

Marlene Bergqvist

dansare i Hi-Hat Xpres och bloggare

Läs hennes blogg: LYCKOST OCH SURDEG

Vara – Weekend Xpres kurs

Fredag

På fredagen tog jag och Helena emot förväntansfulla deltagare till helgens weekendkurs i Vara. Efter incheckning och lite mat i magarna så började vi med första workshopen. De konstnärliga ledarna var Veera Suvalo Grimberg och Malin Rönnerman (dans) och Paul Bothén (musikteknologi). Veera och Malin hade lite dansövningar med oss. Och Paul visade hur man kunde skapa musik med en Ipad.

Lördag
Vi började morgonen med ett möte, med lite info om dagen. Sedan körde vi gång med dans och musikteknologi. På eftermiddagen delade vi upp gruppen. Några tränade dans; vi fick lära oss två scener ur Hi-Hat Xpres. De andra fick skapa olika duetter inom musikteknologi. Duetterna skapades genom att en person gjorde ljud på Ipaden och den andra personen rörde sig framför Soundbeamen.

Soundbeamen är ett instrument som ser ut som en liten tratt/mikrofon på ett stativ. När man rör sig framför den – hela kroppen eller kanske bara ett litet finger – så blir det ljud. Soundbeamen är kopplad till exempelvis en keyboard eller ett musikprogram, så man kan välja vilket typ av ljud man vill ha. Andra gjorde duetter genom att en berättade något och den andra spelade ett instrument till detta. Alla fick testa på det.

Kvällen avslutades med en liten kvällskonsert. Vi fick se fina dansnummer och lyssna till bra musik. Det spelades både keyboard, flöjt och trumpet.

Söndag
På söndagen satte vi samman flera av de danser och musiknummer som vi hade skapat. Kursen avslutades med ett uppspel av det som satts samman. Vi hade en rolig och inspirerande helg!
/Karin

Fotoalbum - Weekend Xpres på Vara Folkhögskola

Inlägg by Share Music Sweden.