Idag har vi planerat framtiden i regeringskansliet! Ja, förra året satt vi i kommunhuset i Sighnaghi och diskuterade framtida planer och i år hade vi bytt upp oss.Och ambitioner ska man ju ha så Nino skojade och sa att nästa år får vi satsa på att vara i presidentpalatset! Vi var i ett mötesrum gjort för rundabordssamtal av dignitet. Bakom stolen i högsätet vajade emblem och flaggor och vi kunde naturligtvis inte låta bli att fota oss. Tänk Madame Tassaud och möjligheten att fota dig bredvid president Obama. Bara det att presidenten var ej där men allt annat var på riktigt...
Varför var vi då där? Naira som leder vår partnerorganisation Caucasian Mosaic är chef för presidentens expertgrupp för konfliktområdena i Georgien. Hon ska ge kloka råd till de styrande. Men idag hade hon ordnat en lokal åt oss och var intresserad av hur vi kan samarbeta i framtiden.
Vi gjorde en workshop i framtidsarbete och de olika landsrepresentanterna fick göra en visionsplan för hur de ser på arbetet om 5, 3, och 1 år. Och det var som att trycka på en knapp. De pratade och skissade och efter 40 minuter var det dags för presentation av de olika planerna. Och jag kan bara sammanfatta och säga att det var inga dåliga visioner! Fantastiskt många kloka och bra idéer som jag också tar med till vårt framtidsarbete i Sverige. Georgien har två spår varav ett är fokus på arbete i deras region dvs att få med även Armenien och Azerbadjan. Och där de ser möjligheter att arbete också med andra grupper men med samma arbetssätt. De vill bl a arbeta med barn och kvinnor som varit i krigssituation och med flyktingar.Och konflikterna har ju också lämnat kvar människor med förvärvade funktionsnedsättningar. Så de har inte släppt den målgruppen på något sätt.
Vi påbörjade arbetet av mera detaljerade planer gällande forskning, media- och spridningsarbete samt utveckling av kurser och utbildning. Timmarna sprang iväg och vi hade lätt kunnat ägna minst en heldag till för att diskutera.Det blir så otroligt intressanta diskussioner, som man verkligen skulle vilja fördjupa sig i. Alla var överens om att det var givande. Och klara blev vi inte, men vi har en bra plan för nästa steg i vårt samarbete.
Snart är det dags att resa hem. Känns som vi varit här en vecka men det är ju bara några dygn.Som vanligt reser man hem med intryck som ger avtryck. Gårdagens besök på National museet där historien blev påtaglig - allt ifrån Medeas smycken i källaren till nutidshistorien med foto på en mängd personer som blev avrättade av bolsjevikerna. Nino visar sin fars namnunderskrift på självständighets-deklarationen från april 1991 och hon berättar hur hon hade frågat varför hans namnteckning var med så små bokstäver jämfört med andras. Och att han hade svarat att egentligen hade det räckt med med initialerna.
I morse tittade jag på tv. Palle konstaterade innan han reste hem att det fanns ca 500 kanaler här på hotellet. Jag kikade lite på en persisk James Bond, kurdiska musikvideos med smäktande sånger och iranska varianten av MTV. Mullor som leder bönemöten fladdrade förbi.
Från mitt fönster ser jag operan som är mittemot hotellet - en byggnad som ser ut som en korsning mellan Sthlms operan och ett orientaliskt palats.
Georgien är mitt i någon helt annanstans i världen. Och det märks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar