Solen värmer min frostiga själ

Lördag förmiddag
Det blev en sen och trevlig kväll igår - en cafékväll - där Johns och Amins dans var höjdpunkten.
Många av oss är nog lite trötta idag, men Natalie, Mike och Kerstin får snart igång oss -
och MUSIK börjar klinga igen...

På morgonen värmde vi upp med rörelse - med Natalie.
Sedan fortsatte vi att träna på vår föreställning - under ledning av Mike och Kerstin. Med rytminstrument, rörelse och musik berättar vi om vårt tema.-"is" och "smältande värme".

Vi gör rörelse i grupper om tre. Först kryper vi ihop en en frysande position, sedan får nästa person komma och inta en position - och så kommer nästa - vi lägger ihop våra rörelser som ett "pussel".
Sedan "smälter" vi en och en och går tillbaka igen till den stora gruppen.

Våra rytminstrument lägger klanger och rytmer
till denna imporviserade dans.
Vi tränar också på att vara tysta - att lyssna in - att ge utrymme för andra - att göra pauser.
Mike dirigerar oss med glädje och beslutsamhet
- och vår föreställning tar form.
Vi har också skapat en enkel SÅNG -
om norrsken och om längtan efter solen.

"Jag ser norrsken"....
"Solen värmer min frostiga själ..."

Föreställningen ska sluta med en dans på en nattklubb - en idé som John kom upp med när vi spånade kring temat "kallt" och "varmt".

Sedan lägger eller sätter sig alla för att vila, "smälter" ned på golvet , i sin rullstol, eller i en stol, i en avspänd position.

Före lunch har vi kommit en bra bit mot vår föreställning.
Men det är ögonblicket som är det viktiga!

Som pedagog och konstnär är det en glädje att få vara här och arbeta med en inspirerande grupp - där olika personligheter möts och skapar tillsammans under bra ledning.

/Signe Rudberg, journalist, kommunikatör och musik-och-hälsa-pedagog.
(Yrkesverksam just nu i Norrbotten - men bosatt i Västerbotten, Skellefteå.)